Aftonbladet – 9 januari 1858, sida 1

ANIMA. TECKNINGAR EFTER NATUREN, Af W.) Men satt hon på kullens sluttning och såg hur solen sänkte sig i vester, hur allt i naturen var skönt och fullt, hur allt tycktes andas kärlek och samstämmighet; — såg hur foglarne gjorde sina irrfärder öfver sädesfälten och ängarne för att nå sina hem i löfdungen, — hörde dufvans kutter i granskogen och svalans qvitter, som hvar vår öfver öknar, haf och gletscher kom att bygga sitt bo under BKennes fönster; — såg hur fjärilarnefladdrade öfver gräsen och vildblommorna, som glimmade vid hennes fot, då lutade hon sig stundom ned och kysste de doftande violerna och tårar trängde till hennes ögon, hjertat svälde af vemod och ömhet, och hon ville trycka hela naturen till sitt bröst... Hon ville tala till hvarje liten blomsjäl, ja, till sjelfva sparfven, — fogelslägtets paria, — som med korta vingslag for surrande förbi, och som hon tyckte xikare än hon sjelf. -AHa hade sina fröjder, sorger, förrättningar och äfventyr, sin sträfvan, sitt mål; — hvilket mål var hennes? — Mot hennes vilja drog vid sådana tillfällen en. skuggbild förbi hennes inbillning, en bild, den hon gerna ville förjaga, men som dock återkom, och dröjde allt längre qvar; det var von Arnims bild. Hur underlig hade han icke varit, särdeles denna senare tid, hur litet hade han vårdat sig om henne, och likväl var han, oaktadt så frånvarande, på ett underligt sätt beständigt henne nära! Inbegripen i dylika eller närbeslägtade tankar; satt hon en dag vid pianot; hon trodde sig allena och gaf sina känslor luft i en melankolisk folkvisa. Det var Webers sköna Lied: Heimlicher Liebe Pein: Mein Schatz ist auf der Wanderschaft hin c. 4)Se Aftonbladet niis 2-5,