Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 4

Article Image
NN kommit. Från Neapel berättas cm nya häftiga jorddäfningar, den 2 Januari. Paris den 5 Jan. Mademoiselle Rachel har dit, Wien den 5 Jan, Fällmarskalken Radetzky afied denna morgon af lunginfammation. BLANDADE ÄMNEN. Fånge och fångvaktare på en gång. Från frondhjem berättas: Då stadens borgarepatrull er fton i förliden November månad emellan 10 och 12 rade sin gata framåt, fick den se en person, som cherade fram och tillbaka på gatan och tycktes studera husen med mer än tillåtlig uppmärksamhet. På fråga hvem och hvarifrån han var svarade han utt han hette John Olsen och hade samma afton anommit till staden med ångfartyget Prins Gustafv rån Nordlanden. Men hvad vill du här så sentr Jo, jag ville gerna veta hvar tukthuset ligger; ske ni kan säga mig det? — Men hur i all verlden har du kommit på fri fot från ångfartyget? — Jo let skall jag tala om. När vi kommo hit i afton, så bad jag både kapten och styrman om att få komma i land ocb att de skulle föra mig till stället, men le svarade, att jag kunde gå för f—n i våld, och let gjorde jag och gick i land med en båt; men selan jag gått på alla gator och frågat hvar stället var beläget, fick jag till slut veta, att det låg på len här gatan, men jag är ändåicke i stånd att hitta reda på det bland alla de här husen, Var så beskedlig, om ni vet det, och visa mig,. Patrullen v. villig dertill och tog honom. med sig. g frågade man hvad han gjort, efter han skulle på cukthuset. -Jag har just ingenting gjort, har bara haft em process med min granne, och så har man af agt falsk ed om mig,. — På tukthuset kunde man mellertid ej mottaga några nya gäster så sent på ratten, isynnerhet när de, såsom vår John, ej voro försedda med nödiga bevis för sin rättighet att vara der; derföre blef han afvisad. Har man hört på masen! Ni kan väl tro mig och jag bör väl slippa ir på tukthuset, när höga vederbörande ha sagt, att jag skall vara här! Men det kunde ej hjelpas mera, och vatrullen lofyade honom derföre nattlogis irådstuguirresten. Ja, det är godt och väl det, men egentligen skulle jag ha varit der i qväll. — Ja, men ju får ju komma dit i morgom. — Men då förlovar jag ju en dag, ty jag skall vara der i åtta månader, och hade jag. nu sluppit in i qväll, så hade jag just precis blifvit klar tills vi skola börja medå höslottern i sommar; det var då bra ledsamt att jag :j kunde komma in på tukthuset i qväll. Sådant: lumhufvud jag var! Hade jag stannat qvar på ångvåten, så hade det väl blifvit någon råd, sade han när man införde honom i arresten. Nu är han naturligtvis i godt förvar på det ställe han så ifrigt längtade efter. — En giftermålsprocess har i dessa dagar utgjort samtalsämnet i London. En miss Mary Jones har uttagit stämning på en polack, som utgifvit sig vara en grefve Waszkowski, kusin till furst Wittgenstein, — med yrkande att af honom utbekomma lånrångne 100 jemte ränta och expenser. Denna fordran hade sålunda tillkommit, att sedan grefven, som är en för det vackra könet mycket farlig: person, kommit att bo i samma hus som miss Mary, hade jat att med blofhsterbuketter bestorma hennes jungfruliga dygd. För att bli honom qvitt (så påstår hon sjelf) beviljade hon honom ett möte; den unge mannen talade då så rörande om sina polska egendomar, sin ädle fader m. m., att den 42äriga mamsellens hjerta blef bevekt. Hon lofvade honom sin hand, och han lånade af henne 100 . Strax derpå blefvo de unga tu dock oense om vilkoren i äktenskapskontraktet. och förlofningen blef bruten, utan att grefven dock ansåg sig böra återbetala sitt lån. Han har nu, såsom ofvan är nämdt, blifvit stämd af sin sköna, men har till sitt försvar andragit, att summan, som han erkänner sig hafva ganska riktigt bekommit, blifvit använd till långifvarinnans eget bästa. För att i hennes ögon behaglig, har han nemligen köpt: 1) garderob 2: 2) en gitarr för 135 ; 3) en bröllopsklädnad 10 ; 4) en -diamantring på sin hand för 15 guinge vidare har han utlöst ett ur med kedja från assistansen m. m.: summa något öfver 100 . För resten tillstod vår odugling, att han ofta förut gjort giftermål, så att han t. ex. låtit af en dame betala sig 300 för det han återlemnat hennes bref. Jag har på detta sätt förtjent mig m ände han med största oförskä ämdhet ir ri snart jag absolverat den ena damen, började jag ned en annan. Rätten dömde honom att utbetala fordringsbeloppet. — En gammal skollärarinna. Uti Ladugårdslands församling bodde en fru Tingvall, enka efter n fattig skollärare, som dog för fiera år sedan. Enkan fortsatte så till vida sin aflidne mans yrke som hon höll en småbarnsskola, af hvilken hon på samma sång hade sin hugsvalelse och sin bergning. Denna skola njöt ett godt anseende inom församlingen, hvars presterskap ofta besökte densamma och öfvervar de derstädes vid slutet af hvarje år hållna examina. Några dagar före nästförflutna jul hade den 73-åriga summan sina skolbarn hos sig, för att repetera med lem för den snart förestående examen. De små Sarnen stodo i en halfcirkel framför soffan, på hvilken lärarinnan satt mellan abe-böcker, katekeser och salmboken med de stora bokstäfverna. Mina barnn, sade hon, i dag måste ni vara mycket tysta och snälla, ty jag är så sjuk i dag och har inte fått sofva på flera nätter. — Barnen, som mycket älskade den samla frun, höllo sig stilla och öppnade endast sina hunnar för att besvara hennes frågor. Slutligen tog summan med darrande röst upp den psalm, som vanigtvis sjöngs på examen, nemligen: O Gud, som ej ie spädas röst föraktar ete., och barnen stämde in. Midt under första versen tyckte barnen att den milda och vördnadsvärda gumman somnade in, men sjöngo tikväl versen till slut, hvarefter de stodo qvar i sin halfeirkel med hopknäpta händer och stilla afvaktande den stund då den gamla skulle uppvakna. Äldre personer, som händelsevis inkommo, trodde länge, liksom barnen, att gumman endast sof, men vid närmare undersökning funno de att hon sof den sista sömnen. Det är att dö i det kall, för hvilket man lefvat; det är att slumra in bland barn, för att en gång vakna bland englar. (Illustrerad Tidning). Rättelser: I gårdagsbladet, artikeln om Industrien och folk uppfostran, 3:dje sidan, 1:sta spalten, i början af nästsista stycket står: Vår uppfostran är allt, vårt arbete doek det väsentliga målet. Läs: Vår uppfostran är i allt vårt arbete c. Samma sida, 2:dra spalten, straxt i början af 4:de stveket. står: samhället och Ivekans. läs: samhällets

8 januari 1858, sida 4

Thumbnail