Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 2

VS VV Vr IX. Följande dagen for fru v. Arnim till Sternenburg. Hennes hjerta svälde af lefnadslust och glädje när hon åter befann sig i Gud: fria natur och såg den blåa himmelen med dc seglande vårskyarna öfver, och den ljusgröna nyväknade jorden med sina träd och blommor omkring sig. Y Det var sent på aftonen när hön kom fram. Följan ie morgon väcktes hon af svalant qvitter, hvilken redan den tidiga morgoner örjat sitt dagsverke och drog sina labyrinter i luften och nu och då vände tillba ed materialier för sitt nybygge under takåsen, sjungande: Als ich auvszog, auszog, Hatt ich Kisten und Kasten voll, i viederkam, wiederkam, 4 Der Dickkopf, Alles verzert. Från rönnen breåvid klingade starens: :melodiska klara väktarrop, hans, vårkurirens,:som till. Himalaya, till Kina, till norden år softer år far med varma kärleksbrefvet! Anima klädde sig och skyndade nedi-trädgården. Fvad skönt och kärt mötte icke besnne här! Hur många vänner och bekanta, alla utan afund, utan smicker, utan tadel, utan föråldring; alla vänliga, trogna, ljufva, skina. friska! Syrenerna gungade sina violetta p-lymer högt i luften, kastanierna hade reclan upptändt sin vårgirandol och grepo med hvita doftande armar mot solen, liksom för att famna dess värme. Hängbjörlvarnes luftiga genomskinliga gröna slöjor Vajade öfver hennes hufvud och strödde ut sin fivgande vällukt omkring henne, I dammen summo svanorna; när de fingo se henne, lyfte de sina bvita segel och styrde mot brädden,