ANIMA. TECKNINGAR EFTER NATUREN. Af W.) Jag ville fråga er om en sak, började han. Nå väl?a ; Men jag ville att ni skulle vara uppriktig, såsom ni alltidhar varit mot mig! tillade han med ett svårmodigt leende, och då hon icke svarade, fortfor han: Misshagar det er att fara till Sternenburg? . EPbMig? visst inte! svarade hon hastigt, Han tycktes besinna sig. Behagar det er då? frågade han åter efter något betänkande. Jag trifs på landet, sade hon okonstladt, och längtar alltid dit när våren kommer, Åter tycktes han söka efter ord. Men skall ni inte sakna Berlin och dess nöjen ? Nej. EiHan böjde sig fram och såg henne i ögonen; liksom för att öfvertyga sig, att hon talade uppriktigt; ban sökte kommentarier till denalltför korta texten; derefter reste han sig dröjande, kan ke hade han väntat, att hon skulle gifva honom tecken att stannas; derpå frågade han lakoniskt: När befaller ni resa ? Blu förr desto hellre Det var lätt att se att detta svar var honom oväntadt; på en gång glad och öfverraskad blef han stående framför henne, sade derpå i rörd och öm ton: Tack! ... ändtligenen droppa fröjd i sorgebägaren !, FE Fru v. Arnim såg förundrad upp. Jag förstår er intel sade: hon. Det tror jag nog! invände han efter en aus, och tillade sorgset: det kan heller icke intressera er ...Han tystnade tvärt och fortKARE ) Se Aftonbladet n:is 2.4,