Aftonbladet – 8 januari 1858, sida 1

Man hade nu fullt upp att göra med anordningarne för afresan, så mycket mera som dessa beständigt afbrötos genom vänner och bekanta, som kommo för att taga afsked. En afton var Anima hos sin far för att säga farväl. Så väl Rosensteinska, som Arnimska familjevännerna voro der: församlade, Man roade sig med dans och musik. Anima var såsom vanligt föremål för allas hyllning. Hon skulle nu lemna: den krets hvars förnämsta prydnad hon under den förflutna vintern varit, så mycket mera syntes man angelägen :om att in i sista ögonblicket sola sig i hennes närvaro. De utsöktaste fleuretter; Lieder med och utan ord egnades henne, beundrans och smickrets finaste rökelser ströddes kring hennes person; :men från den trollkrets, som omgaf henne, drogs hennes blick magnetiskt, oemotståndligt till herr von Arnim, som stods på något afstånd, Kanske tänkte hon i detta ögonblick af triumf på ett annat bittrare, det, då hon försmåddes af den som då så likgiltigt mottog hennes hand utan att skatta en så kostbar gåfva, efter hvilken nu så många. förgäfves suckade — om så: var, om hennes tanka så väl som hennes blick verkligen sökte honom, som nu stod der så stum och med dyster panna, betraktande dagsländornas Iek omkfting henne,