Aftonbladet – 7 januari 1858, sida 1

— ——gen kunde förklara sig hans -slutenhet, tystnad och tvungna väsen, hvilket bildade en fullkomlig motsats till hans fordna sätt att Vara. Ofta kunde han i sällskaper flera timmar vara stum, och om man plötsligt gjorde honom en fråga, förrådde stundom hans svar en sinnesfrånvaro, som man aldrig tillförne märkt hos honom, och hvars orsak hans vänner förgäfves efterspanade. Hela veckan kunde förflyta utan att fru von Arnim såg honom; han föregaf göromål och slöt sig inne på sina rum; voro de någongång allena, var förhållandet deremot helt annorlunda: då var han alltid vänlig, stundom till och med glad, samt skämtade då ofta med finhet och behag öfver sällskapslifvets många Töjligheter och öfver förkonstlingens plågori allmänhet. Anima kunde icke rätt förklara sig dessa motsatseri sin mans lynne, hvilka förekommo henne gåtlika utan att hon likväl på minsta sätt oroade Sig deröfver. VI. Så fortgick det, och julen nalkades emellertid: Denna tid är vanligen en pröfvosten för husfädernas tålamod och goda lynne, emedan fruntimren då tro sig opåtalt och ostraffadt kunna få, så tillsägandes, vända upp oc ned på huset; ty, såsom bekant ör; lämpa sig tillrustningarne vid sådana tillfällen, åtminstone i de stora städerna, mera för en stundande karnaval än en religiös fest. Inga af dessa fridoch ordningstörande symptomer märktes dock i von Arnimska huset. Anima hade en egen förmåga att maskera hushållsmaskineriet och att derjemte hålla samtliga hjulen deruti i behörig ordning, och se till att ingenting haltade eller gick sönder. Det är omöjligt att beskrifva hvaruti en dylik för måga eller takt består, visst är dock, att dess verkningar hafva ett otroligt stort inflytande