Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 1

beundrade. de nya grannarne, deras rikedom, skönhet; smak och elegans. Man kunde. blott icke: förklara. sig. anledningen till fru v. Arnims melankoliska lynne. Hon tycktes ju eljest utkorad till ett riktigt lyckans skötebarn. Hon egde alla personliga företräden, alla lyckang, och främst bland dessa kunde man väl -med skäl. räkna det att vara gift med den vackraste, ädlaste och mest intagande af alla unga riddare på jag vet icke huru många mils omkrets. Att någon kallsinnighet egde rum mellan de. nygifta, det föll ingen in att tro eller fundera. öfver: I dylika regioner är hjertligheten: oftast främling, -och förtroligheten icke sällan bannlyst, såsom en urmodighet, ej en gång passande för hvardagslaget; man fann således hr och fru v. Arnims förhållande mycket comme 11 faut. Den senares sätt blef emellertid allt mer och mer slutet och förbehållsamt; småningom drog hon sig ifrån nöjena utom hus, och ;efter några få månader hade hon helt och hållet lösgjort sig från alla de tråkiga ceremonier, hvarmed man ville bortfuska hennes. enkla naturliga smak, hvaraf följde att grannarne äfven småningom uteblefvo från Sternenborrg, hvilket åter hade andra följder i släptåg, nemligen att skatorna mindre ofta skrattade i syrenhäcken och kattorna. mera sällan tvättade sina, tassar; några vigtigare tecken, t. ex. 1 sol och måne, inträffade dock icke. f : Emellertid tycktes fru VArnim befinna sig ranska väl i denna sin sjelfvalda enslighet; a, det var stunder då hon riktigt lyckönskade ig öfver sin återvunna frihet... Hon kunde mu använda sin dag helt och hållet efter eget ;odtfinnande; och fann mer och mer behag i letta indragna lefnadssätt; I ernsligheten börade åter hennes väsen blomma och: den inre bittringen småningom lösa sig i eftstilla sernod. Begåfvad med starkt skönbetssinne