Aftonbladet – 5 januari 1858, sida 1

3 hans vackra ansigte var upphettadt af dans Fsen, och han skämtade ;och-;skrattade med sina vänner öfver -sitt alltför korta ungkarlsstånd; det ena ordet gaf: det ändrar fart, det ena förvägna infallet åflöste det andra, det ena eldiga uttrycket korsade det ändrå, orden flögd heta och snabba såsonr i en: taran? fella. Först gälde det fördna, slitna förhållanden, — man talade oförblommeradt och fritt — tran lät de glada minnena göra en revy innan man med: libationer begrof dem. Sedan behandlades -— ill en början varsamt, derefter dristigare och stutligen oförsynt — äfven de nya. Don Juans skål, och havs Elvirast Kamräterna lyckönskade, det kunde kanske behöfvas; de gäfvo göda råd, de behöfdes icke, då hans tillkommande tröligen vär äldre än någön af dem. Von Arnim stöd med armbågen stödd mot piedestalentill en staty af Diana, skönt arbetad 1 marmor; han lyssnade förströdd till de fyndiga ordvändningarne och log tvunget. Ett ögonblick öfverfors hans ansigte af ett hotande uttryck, rodnaden 1å hans kind steg hönom till hårfistet, och hans blick mörknade; men då den i detsamma mötte de omkringstående, kamraternas uppeldäde och öfvermoöodigt leende ansigten, tillslöt han hastigt de Ta öppnade läpparne; kanske kände hanfiustinktmessigt, att han var på vägen att endast göra sig löjlig — han höjde derföre käckt sitt glas, ehuru vinet krusades deri af dårrnihgen i hans hand — bottnen mörknade 1 er och mer på hvilken de stiletthvassa ord? ärne spelade — lättsinnet och öfverdådet håde nått sin höjd. Mormörs skål! hviskade en af hånarne, och malisen hviskades bördet omkring och upprepades äfven af honom! En, plötslig tystnad uppstod nu liknande dödstystrnaden efter ett nyss begånget mord — det var ett af dessa nnderbara ögonblick af