Aftonbladet – 4 januari 1858, sida 2

LIC IBES. Ab DMI SLE hetsa bateråag 11CIl VI SKULIC kunna omnämna ett handelshus här på platsen, som kunde uppvisa sådana undantag tjugotals under loppet af ett år — och få, ja ingen köpman, hvilken måste sälja sin vara på kredit, är utan en sådan erfarenhet. Detta missförhållande och denna osäkerhet i affärer skall. fortfara, till dess köpmänneti öfverenskomma om en gemensam inkasserare på hvarje handelsplats, der kredit gifves. Vanligen tillgår nu så, att sedan förnyade anmaningsbref blifvit obesvarade, vänder man sig till en köpman eller någon annan, som man fått uppgift på, med begäran att inkassera ens fordran och, vid uteblifvande liqvid, att lagsöka; men den person man vändt sig till tycker att obehaget ej är ersatt med den provision han kan fordra derför — eller står han uti ett intimt förhållande till gäldenären och i lyckligaste fall afsäger sig genast uppdraget, så vida han ej dröjer 2 å 3 månader och då först förklarar, att han omöjligt kunnat indrifva penningarne. Om nu härvarande handelskår förenade sig, skulle den på hvarje handelsplats kunna hålla en person, hvilken, genom det att många inkasseringar ginge genom hans hand, skulle erhålla inkomster fullt motsvarande det besvär han åtoge sig. I stället för att finna dessa kommissioner besvärliga och obehagliga, borde han derigenom ernå en säker tillökning uti sina inkomster, hvilken han sedan icke ville försaka, utan skulle så sköta affärerna, att han kunde: tillvinna sig allt mer och mer förtroende. Exempelvis må nämnas, att uti Karlstad redan finnes en sådan kommissionsbyrå, hvilken, såsom vi tro, lemnar en ganska god inkomst åt sin innehafvare och tillika varit en verkande orsak att man med stor säkerhet kunnat inlåta sig i affärer mod dervarande köpmän. Köpmännen uti landsorten skulle sjelfve hafva den vinst häraf, att de, som voro reela och arbetsamma, finge rekommendation och kredit, äfvensom att de, som ordentligt betalade på förfallodagen, ej behöfde lida af konkurrensen med dem, som genom krångel och slarf tilltvinga sig ett ytterligare räntefritt anstånd. Denna ränteförlust och förlusten på konkurser måste ju säljaren lägga på varan, som derigenom får ett högre pris, hvilket i första hand får betalas af minutören. Vi hafva hittills blott talat om besväret att få inkasseringarne besörjda, men fullkomligt lika vigtigt är att kunna kontrollera en konkurs, som göres på 50 mils afstånd härifrån. Knappast har någon råd att belasta en förut osäker fordran af några hundra riksdaler med att resa denna långa väg för att granska staten och tillse att förvaltningen af boet sker för de gemensamma kreditorernas bästa. Vanligen utgöras vid sådana konkurser fordringsegarne till största delen, stundom uteslutande, af dem, som förlagt gäldenären med varor och hvilka ej kunna närvara, vare sig vid kuratorsval eller sammanträden. — Ett gemensamt ombud på platsen skulle der vara af ovärderlig nytta för att genomgå staten, tillse att realisationen ginge ordentligt och förorda ett ackord, om cessionanten förtjenade det, eller i motsatt fall, verka för att utdelningen uti massan komme fordringsegarne tillhanda förr än efter 2 å 3 års förlopp. Ett af Göteborgs större handelshus antog för flera år sedan en tjensteman uti en af södra Sverges städer till sitt ombud på platsen och i kringliggande trakt, och vi hafva sedermera uti de flesta konkurser sett denna person såsom syssloman till, som vi hört uppgifvas, fordringsegarnes stora belåtenhet. Slutligen hemställa vi till börsens medlemmar om icke. de närvarande kritiska tiderna göra det till en dubbel nödvändighet att hufvudstadens affärsförbindelser mod landsorten ordnas efter en gemensam plan. Köpmännen derstädes torde i allmänhet, likasom mången här, ej vara i tillfälle att promt inbetala sina förfallna skulder. Skulle nu en panisk förskräckelse bemäktiga sig fordringsegarne, och skulle de företaga en kapplöpning, eller härvarande konkursmassor besluta om att genast utan undseende indraga sina fordringar, så tro vi, att ohjelpliga förluster och stora olyckor måste deraf blifva en följd och hela den inrikes handelsrörelsen lida en rubbning, som skulle länge och smärtsamt låta spörja sig. Men när man åter beviljar anstånd, bör man vara förvissad om, att maa derigenom verkligen bereder hjelp och icke underhåller en vigilans, som sedermera både störtar sig sjelf och andra. Detta kan möjligen undvikas med ett gemensamt ordnande af affärerna och en gemensam inkasseringsbyrå. Största hindret för ett dylikt arrangement är väl den kända splittringen inom härvarande handelskår. Iikasom Stockholms handlande äro afskilda uti tvenne klasser: grossoch minuthandlare, så är äfven den förstnämda klassen sönderdelad efter personernas vigt på handelsvågen. Men vi hoppas, att de gemensamma olyckor, som drabbat alla mer eller mindre, skola lära de stora köpmännen; hvilka litat på sin egen kraft, att inse, det samma motiver, som leda dem till sjelfbevarelse, äfven måste leda köpmännen med de mindre affärerna, likasom att dessa köpmän icke skola förgäta att de med förenade kraf. ter kunna verka ganska mycket. Det tillhör likväl de större köpmännen att sätta sig i spetsen för planen och söka att realisera den. Utan tvifvel skall den i Göteborg stiftade förening, hvars centralkontor derstädes , förestås af mnotarien Philipson, ej neka att delgifva de öfverensskommelser, grunder och stadgar, på hvilka den är stiftad, och äro dessa goda, så behöfves ju blott att någon person med anseende framlägger en inbjudning till deltagande, och andra söka verka för att deltagarnes antal strax i början blir stort. Vi önska blott att det, som göres, må göras snart, ty på nyåret tillstunda stora marknader uti mellersta Sverge, som tillika äro liqvidationsterminer, till hvilka mången minutör åsamkat sig stora utbetalningar.