ANIMA. TECKNINGAR EFTER NATUREN. Af WW. I. I den rikt upplysta salongen hos grefve v. Rothenstein var särdeles iiffigt denna afton, och fruntimbret,, temligen talrikt församladt var sysselsatt med något kosteligt bandarbete. dock icke af det vanliga enformiga slag, broderi, tapetseri och virkeri, hvarmed de unga nu för tiden göra sitt värsta för att förstöra sina ögon och sin helsa; man såg tydligt, att det gälde förberedelser och utstyrsel för någon större fest. Glödande purpur, bländande hvitt, azur och guld mängdes här med hvartannat, böjde sig lydigt under de skickliga axtisternas hinder och antogo allehanda sinrikt smakfulla och. pikanta former. Man skulle kanhända förestält sig, att dessa tillrustningar gälde en lysande bal, om icke myrtenkronan och brudslöjan antydt, att den stundande fe-! sten var af högtidligare art. Men hvilken är bruden bland dessa. unga tärnor. alla? Och hvem är brudgummen bland de kavaljerer, som :skämtande och skrattande nomadisera mellan Iborden:i denna utsökta atelier? Han står derIborta med armen stödd mot kaminen. Det är en helt ung man, något högre än flertalet af de tillstädesvarande. Hans ställning ärledig och behagli. 4 ehuru, kanske blott för tillfället, något på en gång stolt och oförväfe uttalar sig deri.. Det är en utmärkt vacer man, man skulle kunna kalla honom skön, om icke ett visst drag, vexlande mellan harm och hån, lägret sig kring munnen, sträfvande af all makt att naturalisera sig der, och hvilket tycktes stå i stark motsats till det ungdomliga uttrycket i hans gestalt och öfriga hela utseende; han kunde synbarligen icke vara öfver 25 år. Detta drag framstod så skärande, så otygladt och öfverväldigande, att -det, åtminstone för ögonblicket, störde, om icke förstörde det behag, som naturen i öfrigt förlänat åt hans person och hela väsende,