3 millioner riksd:r specie.. Hvad har nu varit yrsaken till denna export? Jo, helt enkelt len omständigheten, att räntan 1 utlandet vait så hög i förhållande till vår fixa räntefot, tt spekulanten funnit sin uträkning vid att i iksbanken köpa silfver till 128 sk., bekosta sxport deraf till Hamburg och der draga 9 å 10 procents ränta derå. Räntevinsten har nemligen varit så stor, att den betäckt såväl silfrets inköpspris, 128 sk:,. som: ock omkostiaderna för exportel och dertill på köpet lemt en: säker vinst. Se der ctt af de förnämsta skälen hvarför ksbankens reela valuta under detta år i så betydlig grad minskats. Nu frågas: hvad medel finnes väl att under sådana förhållanden minska lusten att exportera silfver? Helt enkelt intet annat än utt lägga tull på silfret då det utföres ur landet, d. v. s. att på vanligt sätt tullbehändla varan då den anmäles till export. Deraf följer dock klart, att denna exporttull icke, såsom OC. A. A. föreslagit, skulle upptagas i ksbankenn, ty det vöre, såsom Aftonbladet ganska riktigt anmärkt, att nedsätta sedlarnes värde med ett belopp motsvarande beloppet af exporttullen. Men att under en peod, då medelkursen på Stockholms börs noteras 126 å 126Y, skillingar för goda vexlar. lägga 14, å 2 skillings tull på det silfver. som i tullverket anmäles till export, skulle yfelbart hafva den verkan, att spekulationen tt vinna på silfverexport försvunne. Insändaren återkommer nu till sitt första yttrande. att räntans frigifvande innefattar det enda rationella sätt att reglera penningemarkaden. Men då, såsom i Sverge är förhållandet, intan ej lagligen får öfverstiga 6 procent, måste ju, när räntan på de förnämsta utländska börser stigit till 9 å 10 procent, vår fixa ränta vara liktydig med förbud mot import af silfver. När nu landet har önportförbud å en vara, som ej inom landet produceras, A borde väl klokheten bjuda att under sålane tider icke låta samma vara tullfritt gå r landet. Ty märk väl, då kursen är under 128 sk., men silfret ändock går ur landet. så är det. klart, att silfret icke längre har -genskapen af en stabel varumätare, utan helt enkelt sjelf är en vara, som utgör föremål för spekulation, och som följaktligen bör vara föremål för samma tullåsigter, som gälla för ndra exportvaror. Svårigheten vid tillämpningen af insändarens här yttrade åsigter, ligger egentligen deruti att kunna med nog hastighet höja, minska eller alldeles: borttaga tullen på silfret. Tullen bör nemligen icke få öfverstiga skilnaden emellan den gångbara medelkursen då denna är under 128 sk., samt riksbankens silfverutvexlingspris (128 sk.). Men denn vårighet är ej så stor, som man torde föreställa sig. Tullen kunde neml. regleras 1 ö 2 gånger i månaden, eller oftare, om kurser vore mycket känslig; och om Kongl. Maj:t i detta, likasom andra fall, egde rätt minska oller borttaga tullsatserna, vore det väl ickc omöjligt att en finansminister kunde, med bi träde af bankofullmäktige, reglera exporttul len å silfver så, att det åsyftade ändamåle vunnes. —Ä --r —ser—Ö—