Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 2

— I anledning af Lucknows undsättning och de segrar, som de mobila kolonnerna tillkämpat sig, anställer Times följande något skrytsamma betraktelser: Efter hvad som timat är det nästan säkert, att insurrektionen, om den kan sägas ännu existera; i närvarande ögonblick är helt och hållet inskränkt till provinsen Oude, ett land, som, om äfven tätt befolkadt, likväl icke är synnerligen vidsträckt samt fullkomligt: omringas af.de våra och furstens af Nepal trupper, hvilken furste förblifvit vår trogne bundsförvandt. Dschung Babadur har redan under kriget gjort oss goda tjenster, och det är så godt som säkert, att om sepoys draga sig mot norr, skola de anfallas och nedgöras af hans trupper. Så står det till med det ostindiska upproret redan före utgången af sjette månaden efter den dag, då det utbröt och spred fasa öfver hela landet. På hvarje punkt hafva rebellerna blifvit angripna, slagna och sprängda. Å ena sidan äro de nedre provinserna fullkomligt lugna. Å andra sidan hafva Pendsehab, Delhi, Agra och RokKileund dukat under:för vårt fasta öfvervälde. : I söder låta småningen de;oroliga områdena inom Centralindien lugna sig af den britiske residenten och mahratternas radschas, hvilkas trohet varit oförvitlig; och:i norr bereder-sig fursten af Nepal att nedgöra hvarje -hop,-som möjligen kan komma attrycka fram inot hans gräns. Hela den förrädiska. sepoyarmån befinner sig så till sägandes i en fälla och skall inom