Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 2

utbytas mot förfallna skuldförbindelser, för att efter utlottning betalas på vissa terminer. Man har visserligen hört härvid ifrågasättas, att det numera torde vara allt för ondt efter säkerheter eller papper, för hvilka föreningen med trygghet skulle kunna utfärda sina obligationer. För vår del tro vi denna farhåga vara i väsentlig mån öfverflödig, men äfven om den vore .mera grundad än den enligt vår öfvertygelse är, så synes det oss likväl tydligt och klart, att genom ifrågavarande kreditanstalt åtminstone de, som hafva säkerheter att erbjuda och hvilkas ställning under vanliga förhållanden skulle vara betryggad, genom att anlita föreningen, skola kunna riddas från en eljest oundviklig undergång. Och något annat kan icke vara föreningens ändamål; ty vinglare och verkligen insolventa köpmän skola der förgäfves söka hjelp: Deras öde är i allt fall oundvikligt. Föreningen kommer således, såsom vi uppfattat densamma, att i finansielt hänseende likasom skilja hvetet från agnarne; och redan detta är ju en särdeles god sak. Vidare måste föreningen på sitt sätt blifva ett slags utredningsoch liqvidationskommission både emellan utländningen och de inhemska borgenärerna och mellan de senare inbördes; och detta är af ännu större -vigt, emedan om, som man säger, endast lägen skall. hafva sin gång, måhända tre, fyra, ja än flera personer kunna såsom trassenter eller endossenter af vexlar samtidigt bringas till cession för samma fordran. Och att påstå det sådant ensamt skulle blifva en förlust för den utländske borgenären och icke en ännu större för den inhemske, sem på god tro trasserat eller köpt vexlar, bevisar en allt för stor obekantskap med dessa affärsförhållanden; likasom det icke lärer undgå någon tänkande menniska att inse det oberäkneligt sorgliga inflytande, som en allmän omstörtning skulle komma att utöfva på våra näringar i alla riktningar, på varupriser och handel samt slutligen på statsinkomsterna. Således är det ett väsentligt misstag, att inbilla sig det den ifrågavarande kreditanstalten skulle hufvudsakligast komma utländningen till..godo,..-med uppoffring af de inhemska borgenärernas rätt och fördel; ty bådäs intressen äro från hvarandra alldeles oskiljaktiga, såvida man icke vill förutsätta ett så brottsligt och af lagen strängt bestraffadt förfarande, som att en härvarande gäldenär först betäckte sina inhemska skulder och sedan gjorde -cession, då föga eller intet vore qvar för de utländska borgenärerna. Ett sådant groft bedrägeri kan likväl omöjligen önskas af någon, som har den ringaste känsla af heder eller månhet om sitt lands kredit, och vi förmoda, att det icke ens önskas af någon ärlig svensk borgenär sjelf. Föreningens syftemål, att lika skydda allas intressen, synes oss icke heller förfelas derigenom, att dess obligationer, för att göra dem användbara i utlandet, komma att utfärdas i utländskt myntslag, då nemligen inhemska innehafvare ha sig förbehållen rättighet att, efter en gån för alla faststäld kurs eller valveringsgrund, uppbära sin liqvid här i Stockholm. Det synes fördenskull särdeles önskvärdt, att den föreslagna föreningen ju förr desto hellre kommer till stånd och att den omfattas med allt det intresse den förtjenar. Att detta i väsentlig mån beror på teckningen af den s. k. subsidie-reservfonden är klart, äfvensom att, utan ett sådant lifligt deltagande från de affärsmän, som varit nog lyckliga att hafva undsluppit allt för stora känningar af verldskrisen, alltsammans göres om intet; ehuru det visserligen är i sin ordning att de se sig väl före, så att de ej blottställa sig sjelfva för olägenheter och förluster genom sina åtgöranden för ett allmännyttigt ändamål. Ganska välbetänkt har man derföre också i de föreslagna stadgarne lagt hela styrelsen öfver föreningen uti deras händer, som tecknat bidrag till subsidiefonden, i det mar nemligen åt dem förbehållit att sjelfva ensamme tillsätta föreningens bestyrelse. VR ———