Sverges musikaliska ramtid. Af ABR. M. RSA Vissa bland Greklands gamligudar uppehålla sig, sedan södern förafskiat dem, häri vår Nord. Det har Heine utfägt berättat i skriften Die Götter Griechenlids. Men äfven den pelasgiske guden lefY bär, Janus. hvars hals bär tvenne ansigter nemligen ett allvarsamt och gammalt, somitter i nacken, skådar bakut och betraktar irsvunna tider, samt ett annat, vänligt och igt, hvars blickar riktas framåt, liksom mqåiskornas. Jani unga ansigte eger förmågan ! profetera. Allt detta är kändt, t. ex. ur Jel Pauls Herbstblumine; .så ock, att beggansigtena under ett flyende års sista qvartfrigt samspråka med hvarandra; ty hvar. ocen vill veta hvad den andre förnimmer. j Hvad har du, sade det ga ansigtet. sistlidne 31:sta December, enerdels timma före midnatten, hvad-har du pde senaste tiderna hört för musik i gamla Srge? O! svarade det gamla tigtet, ännu skalla i berg och dalar Äsvå fgängligt herrliga nationalsånger i saknade; men dock tillika den fulla mannakraftentonart. Landtmännen dansa ännu på sinlogar) dessa raska Polskor, hvilka i inre licke öfverträffas at någon konstkomponeradlmusik. De till ålder komna isvenskarne påmla sig ännu med förtjusning -huru fordoma Vogler på orgeln, utom mycket värdigt 0 godt, uppfört åskväder samt härmat fiag, ungtuppar och regnduggning. De ha icke förgätit. dessa storartade, gripande tättningar af en Nauman och Kraus, helsth senares oupphunna begrafningsmusik öfven svensk konung. De gamle känna inga skic vismelodier än sitt lIands egna, t. ex. dif en Åhlström 2), at nordens Anakreon Btan, Nordblom, Blidberg ), Geyer, Rand Josephson samt tvenne y Gåden månar v föruts; —--Du glaset töm!, ) Månne guden icke ågr fagert upp på Trotsöjndi, : 3 ej den gryende dagen d tröämnde rop; — Goda gossea Det växte en ros så