Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 1

som lifvar vissa ibland Sveas unga förmågor, — en t. ex. heter Dente, en annan Lindholm — fullt lika mycket, som — — — Du-spår ju, så afbröt det gamla ansigtet, ofantligt mycket. godt. Det tyckes stå herrligt till med Sverges musikaliska framtid. Men skådar din blick uteslutande glädtiga utsigter? O nej! svarade den unge, helst nu, då du enom din anmärkning bortskrämt de skönare örnimmelserna.. Så hör jag, tyvärr! huru äfven framdeles många organister i Sverges kyrkor spela koralerna blytungt och alldeles lifiöst. I templen skalla någon gång öfver all beskrifning eländiga melodin till den grad fula, att de icke skulle tålas i ens den mest föraktade locånda, men dock få de ännu begagnas vid besjunganBet af all skönhets källa och upphof. Men lika sakvidrigt och befängdt klingar det emellertid att, såsom jag förnimmer, ord, hvilka andas idel glädje och jubel, i koralen tvingas till giftermål med qvidande, jemmerfulla melodier, en åtgärd, hvarigenom i fridens tempel ett evigt estetiskt Kg uppföres samt herrliga texter neddragas til omeningar. g I palats och hydda, jemväl i Thalias palats, hörer jag sånger af annan beskaffenhet, men hvilkas ord äfvenledes icke ega ringaste betydelse. Texten, den sjungna tankan, lyftes genom tonerna ej blott icke högre än den stod förut, han vinner icke, hvilket dock -är sångens syfte; texten har fastmera genom musikens tillgörande blifvit nedträngd till. en nolla, eller dock på ett bedröfligt sätt förvandlats till sitt eget minus. Jag ser, att äfven i framtiden utlandets musikaliska konstmästare skola besöka Norden, och att man der, liksom barnen framför nya leksaker, skall fröjda sig mest åt den sist ankomna. Denne skall berömmas ifrigast, ofta utan sund urskilning, till dess hans prisade namn uttränges af ett nytt, sednare namn. Dock, står det härutinnan väl sämre till än i andra länder? Svaret dog bort; tyklockan slog tolf. Det nya året var inne: samtalet afbröts.