Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 1

Article Image
åtminstone det, som företrädesvis gör anspråk på namnet konstkomposition. Ett dok ligger nedsänkt öfver konstkompositionens framtidsverld: Det höljer hela Europa och har åfven sträckt sig öfver Guds lilja i skapelsen, den höga Norden. En ny tid framarbetar sig emellertid påtagligen: Hvad den bär i sitt sköte, kan icke till fullo urskiljas;: men morgonväktens röda sken, Auroras första härolder på hvalfvet, båda en klar dag. Likasom å Rigiberget i Schweiz, kan man äfven i konstnärligt hänseende slofva sig en synnerligen herrlig väderlek, såvida dagens första timmar äro inhöljda i morgöntöcknens fantastiska dimmbilder och en deraf uppkommen kylig luft. . Stundom höjer sig dock, jemväl i Scandinavia, den poetiska tjockans slöja här och hvar för en lätt zefirs fläktar, och då ser jag glädjefulla förebud. Hoppet; det fagra, har stigit i Helions vagn, och denne nalkas med fyrspann. Ditt fatala bildspråk! sade den gamle: Vid Styx! jag begriper icke ett ord af din sista ptöckniga menmg. Stig ned inom den vanliga prosans gebit; der litet hvar känner säkert fotfäste. Säg mig, enkelt och tydligt, hvad du skådade under de ögonblick, då du sibylliniskt blickade in i framtiden. rosa således; då: man talar om den mest poetiska af alla konster, den, som dagligen af ingenting förstöres till den grad; som just af musicerande och åhörande prosaister! Men efter behag! Jag såg, . att Mendelsohn, Gade, Schwmänn, ja till och med Wagner bättre och bättre uppfattas och blifva allt flera skandinaver kära. Och i den nya skolans riktning saknar Svea sjelf ingalunda skapande förmåcor. Så har t. ex. svensken Rubenson diktat en sinfoni, hvars hela art och skick ovilkorligen tilldrager sig den fördomsfries aktning. -Gammal musik hörer man här icke; men detta begär numera endast den, som ohjelpligen fastrosfat i stereotyperade forntidsformer. — Likaledis är det icke svensken Normans fel, att bars tonsättningar i utlandet högaktas: men jus! 1Störge änt äro obekanta för mängdej -egentligen blott af skäl, att de ickel

2 januari 1857, sida 1

Thumbnail