Aftonbladet – 2 januari 1857, sida 1

sy RAS tr Lindblader. De minnas, hvilkisångförmågor de egti en Karsten och Sällsom, i en Jienriette Widerberg, Jenny. Lind oc Mathilda Ibeling. Man har icke. förglömt essa i Sverge tid efter annan ;skrifna sinfonit och musikaliska dramer, hvilka oftast egdfullkomligen lika högt värde; som utlandet skapelser i samma stil. Få: folk i verldenutveckla en sådan förmåga att njuta olikarte musik, som det svenska. Oftare än i andriänder: klingar derföre här i Nordey ännuen hjertlig, gammaldags enkel sång, i visans sturliga, af modets tvång icke krinoliniseradform. Ja, i nyare musikaliska dramer inläggt man, med klok beräkning; icke sällan någotll den grad kraftigt och innehållsrikt som Enkel visa. Den styrker åhörarens tålamod at sedermera uthärda vid förnimmelsen af vid lägre stående, nemligen:mera vattenhaltigapster. Äfven på konserter höja sig de mest ren menskliga sångerna, visorna, allt mera till glåspunkter. Virtuoserna hafva redan öfverVynit löpningar om 49 toner på ce och samr, sekund, och de ega all förhoppning, att snåt. kunna erbjuda fulla 50..::Man bejönar den med befallning, att, sedan de redan gått Bryt, åter inträda och bocka sig, vid hvilka tillällen de mottagas med handklappningar af nätan kannibalisk natur. Jemväl halfvildarne, laparne, tycka fortfarandebäst om sin trollvymma. Dess ton är äfven skönare och försvakr bättre sin plats inom -estetikens rike, än dessa förskräckliga positiver, som vridas på lirgerstadens gator och såra till öch med en stenguds öron. Dylika. toner påminna lif yternas. barbariska ssonstr rv. hvilkå ittre känslor osk. i ivår ungdom städse flydde. S du ännu Midas? Ack! huru okrönologisk qu är! sade det unga ansigtet. . Och trött dertills: blef svaret, Men berätta du mig nu någonting. om Sverges musikaliska framtid. Meddela hvaq du skådar i profetisk förnimmelse. Gerna,, sade det unga ansigtet, Men min blick stänges genom en dimma, utbredt ig öfver det filt, hvilket Jag skall betrakta,