ESTATE SORAN nen, skyndar den dit, hvarest solen lägger sig, dit, der stjernorna stiga upp. -. Gyllene stjernor, min tanke går framom eder, och når er dock aldrig! I hafven fygtat långt bort, I, min förflutna ungdoms ljufva förhoppningar och sköna drömbilder, jag skall aldrig mer återfinna eder! — — — — FF —— — — Ibland ser jag foglar med utspända vingar. Aftonen nalkas. De samla sig; de skola begifva sig på en lång resa. Se! de linier de beskrifva i luften, under det de ordna sig — bildå de icke besynnerliga bokstäfver? De Ayga öfver mitt hufvud. Det tyckes mig, som ropade de på mig: Kom, kom tÖ, hvarföre är icke äfven jag en fogel, bokstafligt fogelfri?... Ibland tr:frar jag på en bäck, som sakta sorlar. Huru länge har den runnit, utan att någonsin tröttna? Den rinner, rinner alltjemt, ända tills den kastar sig i hafvet: Der återtager molnet den och förer den bort. Sunnanvinaden förer den åter till dess Källa. Och nu börjar. han ånyo sitt eviga lopp mot hafvet, utan uppehåll och utan hvila... O, hvarföre är icke äfven jag en bieck?,. Ofta går jag öfver en kyrkogård. Jag följer de långa linier, som döden. der har utstasat... Hvarjegraf är en bokstaf... Den stackars tusenskönan böjer sitt hufvud för aftonens flägtar... Huru många lyckliga sofva ej här. under mina fötter! De äro några fot närmare vår gemensamma moders, jordens hjerta... O, hvarföre är icke äfven jag bland dem 7?... 2. Jag stannar vid gränsen... . ir dock att dö på fidernejorden än ra långt ifrån henne. Mia värd är en gubbe, som-bär sina grå hår ned heder... Han bar förlorat två af siua söner i frihetskriget. Hvad den tredje befriffar, så är han 1-okunnighet om dennes öde. För några år sedan var han rik, denne hedersgubbe. Sex-raska gossar arbetade på hans åkrar, Han bebodde en vacker landtgård,