Bref från Upsala. Upsala den 28 Dec. Ännu några rader, de sista, på det gamla ret. Detta, som varit tryckande och bedröfigt för mången, går nu till ända innan man med säkerhet ser ett slut på den allmänna förlägenheten och bekymren, men vi böra hoppas på ett bättre, ty boppet är icke blott en tillflykt, utan en pligt, och förtviflan vore det att instämma i den åsigt, som i julottan till oss yttrades från predikstolen, i det predikanten sade sig betvifla, att vi, menniskor, vidare hade någon nåd och hjelp af Gud att vänta, hvilkens hjerta måste brista af sorg och bedröfvelse öfver -menniskornas syndfullhet och elände. Detta var nedslående att Höra, isynnerhet, vid en så hög och herrlig kyrkafest; men då man tydligen märker, att predikanten tagit fel i sitt senare påstående, eimedan det enda fullkomliga och följaktligen det enda lycksaliga väsendets hjerta icke lärer kunna brista, då bör man förmoda att han äfven kunnat taga fel i det påståendet, att Gud numera för alltid tagit sin hand ifrån oss; syndare. Uttrycket var väl kanske också icke så illa menadt, -som det lät, och predikanten kanske ej heller så strängt tillräknelig. Alla ega ej en Thomanders teologiska studier och snille, tvärtom äro ganska få af naturen berättigade att uppträda såsom improvisatörer, och om man det oaktadt vågar att tala utan koncept eller öredvid konceptet, så talar man lätteligen åtskilligt bredvid mun. Den väderlek vi haft ända fram emot julen — en efterspökande höst eller våln af en ofödd vår, ovisst hvilkendera — här skrämt oss med fruktan för vinterns totala uteblifvande och en sjuklig tid på våren. Ty om litet snö fallit då och då, har den snart försvunnit, och några graders värma återigen infunnit sig. Denna decembernatur i grönt, brunt och grått nedstämmer det nordiska sinnet; vi hafva alla, lika hjertligt som barnen, längtat efter en hvit vinter. Den har nu kommit, med någon antydning till slädföre; få se; huru länge den stannar qvar. Beträffande den tillämnade nya tidningen Upsalaposten, har ni förmodligen, såsom vi härstädes, längesedan hunnit taga kännedom om profnumret, som tidigt blef utgifvet. Men det torde intressera er att erfara, huru detta profnummer härstädes blifvit emottaget. Att om detsamma med säkerhet uttrycka den allmännaste mening, är knappast möjligt för någon. Det finnes, skulle jag tro, ingen annan allmän opinion; som kan kännas och återgifvas, än den politiska; denna är gifven för orten och tiden, och om en sådan kan man icke taga miste, om man icke vill det afsigtligt. Men i öfriga afseenden känner och uttalar man ej andra åsigter och meningar än dem, som herrska inom den större eller mindre krets man genom själsfrändskap och personlig berörihg sjelf tillhör. Vi meddela här en och annan af de reflexioner vi hört göras utan att för att andra hafva kunnat blifvit gjorda frålj andra håll. Att tidningsprofvet blitvit emottaget .med blandade känslor förstår: man lätt af numrets blandade innehåll; men af alla med stor nyfikenhet, ty en akademisk tidning är för platsen en sak af stor vigt.