Aftonbladet – 28 december 1857, sida 3

UTBETUSLERUUTL: Inbjudning af Ridd. och Adeln atö biträda dess beslut till följd af -ekonomiutskottetsutlåtande n:o 39, angående skärgårdsfolks enröllering till förstärkande af flottans stam, förkastades. h Bondoståndet. Såsom läsaren torde erinra sig har det varit omnämdt; att Ola Månsson väckt motion!om publikation på bekostnad af ståndets enskilta kassa af hväd som kunde lända till upplysning i-fråga om bondeståndets-ogillande af statsutskottets förslag till voteringspröpositioner för förstärkt statsutskott i sådåna ånslagsfrågor under sjette hufvudtiteln, deri icke tre stånd fattat sammanstämmande beslut, men det fjerde ståndets meniug icke blifvit i propositionen upptagen. Denna sak, som nu varit hänskjuten till komiterade, har i dag föranledt det beslut, att man skulle-söka genom tidningarne meddela allmänheten fullständig redogörelse för hvad i denna fråga förekommit. — För öfrigt förekom endast bordläggning. Rättegångsoch Polissaker. Det tryckfribetsmål, som doktor Soldin på tredje afdelningen af rådsturätten anhänggigjort emot tidningen Tredje Fäderneslandets ansvärige utgifvare, f. d. fodermarsken Lindål, har i dag blifvit afdömdt och svaranden från ansvar för den åtalade artikeln frikänd, men för missfirmligt skrifsätt i rättegången fäld att böta 3 rdr 16 sk. bko. — Sockerbruksbolaget Carl Björling komp. har i dag till rådhusrätten ingifvit förteckning å skulder och tillgångar, upptagande tillgångar 1,284,986 rdr Tisk. skold 1,221,868 Får 1 sk, rgs, förutom utelöpande vexlar H. bko:m:k:134,100, sterling 9973: l7.sh. Hudiksvall 4. 19 Dee. Inom vår grannsocken Idenor gjorde ortens. Jänsman, hr Norelius, i, förra veckan hos bönderna Sven Johansson öch Erik Jönssoni Nederberge by beslåg å ostämplad oeh oförseglad. bränvinsredskap, och lärer vid samma tillfälle undersökning gjorts, hos. ej mindre än 9 andra personer, hvarvid dock ingen upptäckt vanns. Dock upptäcktes en begången lönbrännig och kommos ett par andra lönbränningar så på spåren, att sannolikt laga åtal kan ske. -— Man läser i Göteborgs Handelstidning: Såsom läsaren tordererinra sig, nämde vi för pågon tid sedan om en ryslig händelse, som timat. i torpet Backen, i närheten af Särö, der tjugofyraåriga hustrun Maja Greta Jönsson natten till den 28 sistlidne Oktober frånfycktes sina trenne små barn; af hvilkå det yngsta. blottayar, ett och det äldsta sju år gammalt, samt ömkligen mördades. För detta grofvs brott misstänkes med skäl den dödas man, drängen Carl Johan Jönsson, i tjenst på Särö, ehuru denne genom en hög. grad af förställning sökte att villa allmänna omdömet. . Vid Fjäre härads ordinarie hösteting å tingsstället Skansen vid Kongsbacka förevar den 2 sistl. November ransakning, om detta -rysliga mord, då Carl Johan Jönsson ihärdigt förnekade all kännedom härom, dervid han ådagalade sämma lugn och förvånande köld som när hän sett liket af den mördade. Fj-heler närvaron af ;den sjuåriga döttern, som omtalade inför domstolen hvad som passerat i hemmet under der olyckliga natten, förmådde att röra denne stenhård: man; men,såsom läsaren skallfinna,skulledock sam vetet i fängelsets. djup slå mördaren, ty der i der ensamma cellen, liksom död för verlden och, förfölja af den mördades skugga, lossaäde den isskörpa, som omgaf den grsmmes hjerta. Af ränsäkningen upplystes, att Jönsson på eftermiddagen, dagen förrän mordet. skedde, besökt de sina, :dä.han -afhemtät. en: säck, såsom; han: föregifvit för att påföljande, dag begagna densammasattyleruti föra.-spanmål från Särö till hustrun, men hvarom man der ej hört någonting. Hustruns brof, ssöm skulle tillträda törpet, der denne var född, hade nyss förut farit till qvarnen, hyadan-Jönssonsväk visste att hustrun jemte barnen skulle svara ensamma -påändernatt. Sedan Han återkommit däM iSurö på nen, hyde Han. senare gått till sings jenate en drängg uti ett inre rum, hvaremot i den utanför varande kammaren tvenne drängar hade -sina.sofplatser, ., Frampå natten hade ,drängarne bört Hågor komma — från det inre rummet och passera igenom deras kåmmare. samt begifva sig ut på gården. men enär den ene äf dem somnat, hade blott den andre hört samme person om någon. stund återgå till det inre-rummet; dock-visste ingen af derbj öni denne person Varit:Jönsson; eller, gossen, Hvilket dock upplysts af den senare, som uppgifvit att hän ej varit ute; ej heller hört, om Jönsson under hatten lenibit kammaren, ty Hanhade sofvit tungt: nätter igehom. Påföljande förmiddag, hadle hustruns ibbor hemkorbnait då han funnit barnen sofvande i god-ro,. men.enär systern.ej-synts till, hade han väckt den omhämås fitkan, med förfrågan Chvar modren: vore, -hygrtiti denna svarat, att hon ej visste sådant, entr motirer under nåtten försvunnit; hvuromsbårnet på fråga bestat, att då modren jemte barnen, legatiochysofyjt. hadezsdemuapoohifirkansysäektsqut en koackning på dörren, hvarvid modren gått upp ch öppnåt, men i detsamma uppgifvit ett-häftigt-jemmerskri, -hvarefte: allt blifvibtyst, utah att hon sPdörmerd vafit sfällg. Om någon stund hörde barnet enknatkning Pådfönstret, men af rädslä vågade det fj röra Sig eller läta förstå att det var vaket, hvilket troligen räddade dess Kf, ty efter all sannolikhet var det mördaren som knackat. förmodligen för att utröna om något af barnen vore vaket, som, om han bemärkt sådant, då,välfått dela modrens. öde,. på det ätt intet vittne tilldådet skulle finnas? Bestört af denna berättelse hade brodernftersökt systern både inom och utom hus, då han slutligen påträffade hemne liggande död uti en ej långt irån stället belägen brunn, dervid allt utvisade,. att hon på. våldsamt sätt beröfvatslifvet. Han hade då strax beg sig till Särö, der-han ute på marken träffat Jönsson jemte vågra kamrater, för hvilka han omtalat det rysliga öde, som , drabbat dennes hustru, men Jönsson hade. Helt lugnt åhört berättelsen derom, utan att på minsta vis röras af brodrens klagan öfver systerns olyckliga slut. , Det första Jönsson dermot företog sig, var att skynda till pastor i för mmlingen, med anhållan att huströns lik måtte snart rdas, men i stället blef Jönsson af själasörjaren taen i förhör; dock höll han-sig så. styf, att för tillullet. ingenting kunde-åtgöras. Han: fick likväl det!