språkoch skrifkunskap ej sträckte sig så långt. et: var icke ledsamt att: Höra Nur araben, för att göra sig förstådd, vrängde sin gräska til franska, eller att se med hvilket välbehag har nickade, när garconen, med denna fransmännens egna lätthet att uppfatta, lyckades hitt: :hans mening och formulera den så som sig borde. För hvarje. punkt; som sålunda ble? efter vissa äfventyrligheter färdig af detta bref, som ,vi presterskap) författade, strö han sig med djupt allvar öfver sitt skägg och mumlade något mellan tänderna, som måhända skulle betyda: Allah är stor, men mn Frangois på hotel du: Nord kunde vara han: handsekreter! Denna sammanblandning af franskt och arabiskt, af Paris och Algier, hvilken här röjer sig i ganska mycket, är i sjelfva verket en-af den nyare tidens kuriösaste kuriositeter. ehuru man redan blifvit så van dervid, att åtminstone fransmännen sjelfva icke synnerligt lägga märke dertill. Det är nu någonting. som här faller af sig sjelf, att Algeriet är et stycke Frankrike, att man har algerska legioner, afrikanska generaler o. s. v. Och dock är sättet, huru allt detta skett, en af århundradets mest förvånande episoder, fastän, som sagdt är, ingen mera just tänker tillbaka derpå. Sjelfva den första ockupationen af Algier var en coup de main, och det. gick så hastigt och lustigt, att Europa knappast fick tid itt tänka derötver, förrän det redan var gjordt. och anledningen, anledningen! Om man någonsin har skäl att citera den 2amla sanningen; att stora verkningar ofta härledas af de obetydligaste orsaker, är det obestridligen här. Ett glas vatten gaf an!edning till Marlboroughs fall från sitt väldes höjd; men hvad var det, som föranledde att Algier blef franskt och att zuaverne för närvarande stå som skyddsvakt kring kejsaretronen? Ett slag af en solfjäder! Många torde ej känna omständigheterna härvid eller hafvade glömt dem; tillåt mig atti korthet göra en liten rekapitulation, som i hvad fall som helst eger intresset af en Scribesk ;komedi. För att gå tillbaka till början, var der:redan under den förste Napoleons tid en bey i Tunis, som egde en utomordentligt skön favoritsultaninna, åt hvilken han ville göra present af ett hårsmycke. En jude åtog sig att anskaffa ett dylikt från Frankrike, och det blef också efter beställning ganska riktigt utfördt af. en utmärkt vekare i Versailles. Beyen blef förtjust öfver smycket; men det kostade 12,000 francs, dem han i anseende till en momentel penningekris ej kunde kontant betala. -Han erbjöd juden att i stöllet betala med — spanmål. Detta antogs, och juden gjorde med denna spanmål sedan en briljant affär i Marseille, i det han sålde hvetet till de franska armdintendenterna. Men äfven den franska militärkassan var icke stadd vid kontanter, och juden måste alltså nöja sig med en laga fordran hos franska kronan på main en million. Ännu var det araben, som hade fordran på Frankrike, icke Frankrike; som hade sitt finger i Algier. Men scenen förändras. Efter Napoleon kom restaurationen och man vägrade att betala juden hans fordran. Derafl en lång och vidlyftig process, som ännu räckte år 1829. Vid Bairamsfesten detta år! inträffade då, att den franske konsuln jemtel öfriga främmande makters representanter il Algter en dag var inviterad till beyen. Hans) höghet täcktes dervid länge underhålla sig med besagde konsul, dervid äfven frågan om judens affär kom på tapeten; och beyen tillät sig yttra, att det högligen förvånade honom : att franska regerifgen så länge sölade medi, att uppgöra en klar affär. Den franske kon-1 suln, litet hetlefrad, svarade att: hans regering I nog visste hvad den gjorde; men han kom j:? dervid, talande på fri hand arabiska, hvaril:! han ej var fullt slängd, att välja vissa ord, som bragte beyen i raseri. och slutligen föranledde denne att med sin solfjäder gifva konsuln ett lätt slag på kinden. Detta tog eld. Konsuln att rapportera hem om kränkelse af Frankrikes ära, en fransk flotta att i flygande fart utrustas, och i Juni följande år svajade den franska fanan i Algier. Om juden fick sitt? Historien vet derom intet att berätta, men Algeriet blef en fransk provins. UTRIKES. ; ( l FINLAND. ! Finska posten: medförde tidningar från Hel1 singfors af den 17 och från Abo af den 181: dennes. Mortalitetstabellerna för år 1856 utvisa en tillökning i folkmängden under nämde år af, 3881 personer. Finlands Allm. Tidn. an-. märker i anledning häraf: Detta är den lägsta tillväxt i Finlands folkmängd, ) som på långa tider egt rum, och står så betydligt! under den sedvanliga, att det måste väcka betrakta-! rens synnerliga uppmärksamhet. Åren 1848, 1849,1: 1851 visa ett öfverskottifolkiummern af öfver 20,000; ! lägst står, under senaste förflutna decennium, näst)! efter 1856, år 1852, hvars, plus ej uppgår. till mera c än 8333. I allmänhet visar det sig att folkökningen 1 under de trenne sistförflutna qvinqvennierna 1841—1r1 1845, 1846—1850, -1851—1856 varit i betydligt af-Ås tagande., S s s RIKSDAGEN, UTSKOTTS-BETÄNKANDEN. E kl L Ar statsotskottet. I N:o 183.. Tillstyrker, i anledning af K. M:ts skrif-Åf velse om: förhöjning af anslagen till manskapets be-Åv klädnad vid Svea och Göta artilleriregementen, att ri-Åe