dens eviga grönska kalkade murars. eviga gråhet, i stället för bäckar rännstenar, hvilka vanligen uti sina grumliga vågor genast uppfånga den fallande snön: da HM större företer sig olikheten, om man vänder sin blick ifrån naturen. til menniskorna, synnerligen om man tar i betraktande de arbetande klasserna. Kroglifvet, som för allmogen på laridet visserligen utgör en bedröflig och förslappande förfriskning, -mendock mindre ofta återkommande till följd af kontanternas sällsynthet, är--för arbetaren i. staden. vanligen sjelfva normaltillståndet; I Stockholm har det under de senare åren ingalunda varit ovanligt att finna ogifta arbetare, som kunnat årligen förtjena 1000 rdr, men som deraf ej velat bereda sig en sparpenning för framtiden. Hvad de fattiga angår, användas årligön på deras underhåll otroliga summor. hvilt ket likväl ingalunda hindrar att otaliga bland dem sakna underhåll. Man ser dem numera sällan på gatorna; de måste gömma sitt elände, sin tröstlöshet i de aflägsnare delarne af staden; der de,sammanträngda inom trånga bostäder, ej sällan alstra fysiska och moraliska farsoter. Der måste de uppsökas, om man vill bilda sig ett begrepp om det djup af uselhet, som Stockholm gömmer inom sitt sköte. Det är berättelsen om ett sådant uppsökande, ett sådant finnande, en liten tafla ur detta lif, som vi här vilja teckna under dessa dagar, som återkalla minnet af det djupaste elände och den högsta tröst, och då de armas, de öfvergifnas blickår mera hoppfullt än vanligt vändas emot deras bättre lottade likar, i en billig förväntan, attunder derna årets tid ljus och värme måtte vara tillfinnandes icke blott i do s.k. bärtres bus, utan ock i deras hjertan. En morgonpromenad om vintern är emelrtidoäfven i Stockholm. ich an: sina besjelfva en slags egendomlighet, på hyilken man. under. en mera. framskriden tina sällån kommer i tillfälle att gifva akt, enär vandra