En morgonvandring i Julveckan, Huru olika är icke under vanliga förhål-. landen en julvinters utseendei Stockholm och på landet. På landsbygden; särdeles i skogstrakter, företer naturen vid denna tid äf året. väl icke något glädtigt inbjudande; men ett friskt majestätiskt allvar, som stämmer nordboens sinne i.en viss samklatig med de storartade föremål, af Hvilka han der på alla sidor ömifves. De höga furornay: mäktigt uppspirane med breda mellanrum, icke utan en viss aristokratisk hållning; den tätare gränskogen, slutande-sig närmare tillsammans liksom det arbetande folket; def hårda, stenbundna märken, på hvilkeh del. fallande snön lätt fastnar och qvarstannar, ehuru, ej i sådan -ymnighet som i granärnes yfviga hår; de porlande bägkarne, hvilkas mörka vatten bjert siicker -af-emot de hvitskimrande, med is beklädda bräddarne —allt. detta ger ett visst egendomligt behag åt en morgonvandring på landet under denna tid af året; Lägger man mr härtilb det inttyck; sönv folklifvet, det fattigare folkets lif på ländsbygden vundefdenna årstid qvarlemnar hos betraktaren, så ökas äfven häraf den tillfredsställelse han erfar. Den korta arbetsdagen hinner ej utmatta den af: sommarens och höstens nästan oafbrutna mödor tröttade landtmännen. De långa qvällärne, under hvilka samma lätt tillgängliga material ger på en gång ljus. och värme, bereda tillfällen. för dättare arbeten: för en i visga lwndsörter ganska utbildad konstflit: Och sjelfva. den i strängare beniärkelse fattiga folkklassen, den, som för sitt dagliga uppeö ste göra anspråk på de bättre lctta; befinner sig dåi ci belägenhet, söm a saknar all tröst eller tröfndd. I ligen vari s 5 i.gårdarne.1,.de hålla .mjuka bullar än hårda ord. Huru helt atinörlända ser ickederemot en julvinter at.inoms. en. stad och allramestinom år goda ads I stället för barrträ