allt det bättre hade måst afyttras för att skaffa bröd — företedde icke någon bild af oordning och smuts. Äfven i barnens kläder förmärktes renlighet och ett visst ordningssinne, som äfven under denmuvarande sorgliga ställninsen vackert vittnade om en möoders trogna vård, en sann qvinnas styrelse öfver sitt hus och de sina, Meti.såg man närmare på förhållandet, kastade man: en: djupare? blick på: den tafla, som här framstälde sig, så fanh man snart, att ämnen :ej saknades för det innerligaste deltagande. Från barnens kinder hade helsans färg flyktat och deras: anletsdrag buro denna stämpel af kröppsligt lidande, hvilken då den v sar sig hos den spädare, outvecklade menniskonaturen väcker ett så mycket smärtsammare intryck, som man hos denna älskar att företrädesvis finna ett uttryck af sundhet och glädje. Längst fram i rummet satt modren på sin säng; framför henne hvilade i en vagga det yngsta barnet, Utur modrens af sorger och lidanden blekta drag talade ingen tröstlös förfiflan. En stilla undergifvenhet, en äfven under. dessa förhållanden bibehållen qvinlig värdighet uttrycktes deruti.: Den lilla i vaggan, som länge plågats af sjuklighet, såg klen ut, och dess lidande utgjorde en råga på den sorgekalk, :som den arma modren var bestämd att tömma. Vid mitt inträde i rummet igenkändes jag enast af den så hårdt pröfvade qvinnan, som elsade mig med ett matt utrop af glad förvåning. Jag satte mig ned vid fönstret och började ett samtal med henne, hvarunder hon enkelt och utan ringaste bemödande, attvilja göra effekt, i några få ord tecknade sin ställning. Jag tog upp några af dessa små färgade papperslappar, dem man så ofta tanklöst utströr på bagateller, och som likväl så ofta utgöra föremålet för den fattiges sista J fryckte. d i anskatta nagot litet mMatv ; Under. hemvägen sysselsatte sig mina tankar med den familj jag nyss lemmat. Jag tänkte. på, huru en osedd, en oberäkneli fromtid bör skulle utvsckla för alla. detwa sh