LITTERATUR. Om . fredsunderhandlingarne -1709—1718, : ett bidrag till Carl XII:s historia, af Fredr. Ferd. Carlson. Stockholm. Norstedt Söner. Ehuru ett arbete af den gedigenhet, som det ofvanstående, har anspråk på en utförligare anmälan, än tid och utrymme nu tillåta oss lemna, kunna vi dock ej underlåta att redan nu efter en hastig genomläsning göra alla vänner af fäderneslandets häfder uppmärksamma på, hvilket värdefullt bidrag vårt lands historia erhållit i denna prof. Carlsons skildring af den senare delen af Carl XII:s regering. Den.-belyser visserligen -endast den yttre sidan af landets historia under denna tid, dess förhållanden till utlandet, men af dessa berodde då också vår räddning för ögonblicket och hela gestaltningen af vår framtid. Sedan Carl XII:s lycka gått ned vid Pältava och han ej: mer med sitt svärd förmår diktera fredssluten, är det i kabinetterna, i diplomaternas underhandlingar som vårt öde afgöres. Det är sammanfjättradt med Europas. politiska system; och allteftersom ;kombinationerna vexla och nya förvecklingar uppstå mom detta, stiga och sjunka förhoppningarne, blifva utsigterna för vårt land ljusare eller mörkare. Det är uppvisandet af detta nära sammanhang mellan den allmänna europeiska politiken och gången af vårt lands öden som atgör den dande tråden i prof. Carlsons framställning och låter oss medisätmma spända intresse, hvarmedvi följa ett dranias utveckling, glädjas öfver de utsigter till räddning, söm flera gånger erbjuda sig, och gräma oss öfver de hinder, som städse 1 sista ögonblicket korsa alla beräkningar, äfven de bästa och klokaste: Af dessa hinder är Carl sjelf detstörsta. Huru förhållåndena än må vexla, huru högt än den jernhårda nödvändigheten må tala, han förblir orubblig. Han har svurit att han ej skall afträda en fotsbredd af rikets område, och denna ed skall han hålla: inga förluster, de må vara huru stora som helst, inga sina egna eller sitt folks lidanden, ingen mensklig makt skall förmå honom att