Det tyckes vara en omöjlighet för några vissa tidningsredaktioner i landsorten, ehurv deras. antal numera är reduceradt till högst Åringa, att. lemna obegagnadt något tillfälle. då de kunna ådagalägga afvoghet mot den liberala Stockholmspressen, en afvoghet, som de sjelfva ge namn af sjelfständighet, ehuru den i sjelfva verket utvisar det allra störste beroende af en småaktig fåfänga, som leder. dem att med fanatisk ifver fullfölja och fördfäkta hvarje mera: specielb meningsskiljaktig Å het ochi sin blinda ifver till och med förklara i fullständig fiendskap emot sina politiska vänner: samt på allt sätt taga under armarne den del Jaf! pressen, hvars uppgift är att mer eller J mindre öppet motarbeta och undergräfva de Tliberala sträfvandena, och hvilken naturligt Tvis för ögonblicket med det sötaste småTleende och den förbindligaste jesuitism motT tager och återgäldar de gifna karesserna. Under sådana ögonblick af passionerad förd blindelse, lönar det knappast mödan att tala 1till de af-sina förutfattade sjelfständiga omdömenh hänförda, eller att söka förmå dem att 1 hålla sig. till sak och verklighet, och att tilllämpa den Thorildska regeln: detta är dettav. utan att ge fria tyglar åt fantasien och lusten att på fri hand konstruera. Det skulle sålunda vara fåfängt att nu söka visa någr: vissa landtortsredaktörer, att det är en komplet: löjlighet att kalla: Aftonbladet en börsen: Åorgan; förgäfves skulle viådagalägga,att Attonbladet i alla stora frågor, :som på senarc tiden förekommit och :som framkallat någor kåmp, icke haft att påräkna några sympatie; på börsen, der mån alltid, är något lätt på faten i. politiken: och icke. mycket: tänker på framtidens: kraf och-intressen; fåfängt skulle vi förklara, att vi, såsom anhängare af sann demokrati, icke i ringaste mån känna någon ömhet eller några sympatier för plutokratien mer än för aristokrati. och byråkrati; förgäfves: skulle: vi visa dem, att: vi; kanske så kraftigt som någon, varnat alla vederbörande för att öfverlåta sig åt öfverspekulationer och svindlande beräkningar, och att vi tidigare ännågon påpekat, att den. kris, som: skulle hemsöka soss, vore en följd icke blott af de allmänna förhållandena: inom: verldsmarknaden, utan särskilt af den utveckling våra affärsförhållanden på senaste tider tagit; att vi skarpt klandrat det vingleri och det öfverdåd, hvartill en del af vår börs gjort sig skyldig, och att vi visat, att alla vinglare och öfvetdådiga vexelryttare ohjelpligen måste ramla, samt att vi endast sökt något ställa kyrkan . midt i byn,sätta en dam för det obefogade och onyttiga skränet mot handelsverlden och affärslifvet i sin helhet, som junkeroch skandalpressen medelst en hätsk agitation ville göra till ett föremål för allmänt hat, fiendskap och förakt samt framställa såsom stående i intet samband med näringarne och landets välbestånd. Det skulle, söm sagdt, vara fåfängt att vidlyftigare utveckla detta; man skulle i sin myndiga högvishet fortfära att kalla Aftonbladet en börsens organ och lögnaktigt förebära, att vi visat sympatier för bankruttmässiga vinglare. Vi ärna emellertid icke med tystnad. åse, huru en eller annan tidningsredaktion söker att åtminstone i sin provins beljuga oss och förvränga begreppen om förhållandena, utan skola i den mån tid och utrymme medgifva söka följa dylika utflygter på spåren. Vi skola dock bjuda till att fatta oss så kort som möjligt uti hvadivi ytterligare ha att säga ned anledning af Westmanlands läns Fidnings Under follganfen ätnhladet. förtyda allt hvad Aftonbladet yttrati afseende på finanskrisen, påstår Westmanlands läns Tidning, att Aftonbladet förespeglat, att allt skulle gå väl, om blott Ullberg Cramer finge de fordrade garantierna; att ingen fara vore, blott Hoare, Buxton C:i finge garanti för löpande svenska vexlar, samt slutligen att, oaktadt Johns C:i fall, statslånstransaktionen vore fullt betryggad). Att vidfoga några bevis för sina påståenden, att Aftonbladet skulle innehållit några förspeglingar, med afseende på de rämde husen 1 Hamburg och London, dermed har naturligtvis vår westmanländning icke generat sig. Vi medgifva också villigt, att han haft ett ganska giltigt skäl för denna sin uraktlåtenhet, det nemligen, att några sådana bevis icke stått att finna, och att således om bevs skulle aktats nödiga, han måst afstå äfven från dessa så väl i stycke gående trådar i dm lögnväfnad han behagat tillverka. Hvad bar Aftonbladet sagt om de nämda utländska lugn? Icke ett ord annat. än berättat, dag för dag, hvad ingångna telegrafdepescher haft att om deras ställning förmäla, och detta precis i lischet med hvad andra tidningar både, här på dlatsen och i Göteborg gjorde under de dagir, då de nämda husens vara; eller icke van var en vitalfråga för hela den svenska affirsverlden. — Att underräfttelserna, att de nände husen skulle komma att stå sig, här matogos med glädje och väckte lifliga.förBopppingar, lärer väl heller ingen förneka vara enligt med sanna förhållandet. Men kanske ville den hederliga westmanländningen, som helt nyligen var så bös på Aftonbladet för let dess uppgifter voro alldeles för ofullstänliga, — kanske ville han att Aftonbladet skulle ba ignorerat t. ex. -att en. depesch ingick från svenska och norska generalkonsuln i London ed underrättelse, att han från säker hand Kade erfarit, att det fans högon förhoppning, ätt Hoare,. Buxton OC:i skulle omedelbart återtaga sina betalningar; eller icke låtsat om t ex. de fullkomligt faktiska uppgifterna, att Ullberg Cramår verkligen fortsatte sina betalningar fera dagar efter det de härifrån erhölle den, begärda garantien. Om nu sådana uppgifter. och sådana fakta inneburo några förespeglingar., som sedermera visat sig icke gå i fullbordan, kan väl i någon normalt konstruerad hjerna det barocka anspråket fostras, ätt Aftonbladet derför skall stå till svars. le rf i