Aftonbladet – 17 december 1857, sida 2

JT PRESS UT ta NT FRIA CS Oi hade. varit att önska. M:ll Michal erhöll såsom vanligt ett stormande bifall efter Agathas) stora aria i andra akten, hvarvid, all förtjenstj! aktadt, vi dock anmärka de deri understunlom förekommande något för mycket:eneriska utbrott som icke fullt öfverensstimma ned Agathas skaplynne och musikens anda: Högst utmärkt var m:ll Michals föredrag a! len genom. sin innerlighet hänförande kaval inan— tredje akten: Blott för en stund kar mölnet döljan.. Hr Walin som Kasper var lyckligt maskerad, men att denne Kasper tjen: inder Altrihger och Tilly samt varit med vic Magdeburgska dansen, dertill syntes han son och later. alltför litet farlig: Hr: Engvall sjöng :Ottokarskorta parti: rät förtjetistfullt, men han bör erinra sig att Ot: okars. furstliga värdighet icke utgör. något sinder för att, såsom. de andra, med obetäckt hufvud deltaga i den slutliga tacksägelsehymnen till den Högste. Åtskilliga: körer -gingo rätt. bra, men. ett jminöst öde tyckes hvila öfver den vackra och hurtigia jägareKören: :Med ingen på jorlen vill. jägaren bytar, hvari efter: vanligheten I de deltagande alltför mycket sparade sina rös ster, men hvilken kör företrädesvis icke tål ett matt återgifvande, utan fordrar ett raskt och kraftfullt utsjungande af-orden; 4 Till förpjes gafs hr Hedbergs dramatiska skizz Gamla minnen, som till sin id har någon likhet med samme författares utmärkt lyckade oeh måhända bästa stycke Huructis den förändrar, men torde hvad den dramaiska handlingens motivering, framåtskridande och utveckling beträffar, icke vara att Jemföra med det sistnämda stycket. LITTERATUR. Penningkrisen, söm på senare: tiden så-Weslutande tagit uppmärksamheten ianspråk och som. bringat åtskilliga näringar och industriella företag i stockning, synes icke ha utöfvat när got synnerligt: inflytande på den litterära förlagsverksamhet, som vid denna tid på året plägar hos-oss utveckla sig till ett omfång, som; i förhållande till vårt lands befolkning och till den litterära produktionen i sin belhet, icke har sitt motstyckei något annat land. Den litterära julmarknaden utbreder redan inför allmänheten: hela sitt brokiga gods, och någon väsentlig inskränkning eller förändring i afseende på detta ha vi icke kunnat förspärja — Då t. ex. Danmark nöjer sig med ett par-oeh Norge med en julkalender, kunna de hos--oss räknas dussinsoch tjogtals,. och om äfveiv några bland dem kunna i någon mån motsvara begreppet af en verklig folkkalender, så ha. de flesta dock ett på måfå sammanratsadt innehåll, och hufvudsaken för utgifvarne synesofta vara, ej att kunna. lemna allmänheten någonting verkligen läsbart och intresseväckande, utan -att-kunna i innehållsförteckningar ochi bokhandelsannonser upprada en så lång lista som möjligt på bidrag af kända och okända signatuter.. Tillsammans med den egentliga jullitteraturen kommer dock alltid ett och annat arbete; som med densamria ej står i något annat. samband, än det samtidiga utgifvandets, Vi följa i den korta öfversigt vichär begynna ingen-rangordning eller fackfördelning, utan redogöra i största korthet för de litterära nyheter, som under de senaste dagarne hopat sig omkring 0ss, och skola endast något längre uppehålla oss vid ett eller annat arbete, som antingen utgör någonting ; verkligen nytt, gediget och i litterärtechänseende märkligt, eller ock oaktadt lockande titlar och storaanspråk är så klent, att det. påkallar en varning till den bokköpande allmänheten. Till ett. eller annät arbete, som iöke behöfver taga 1 anspråk julveckans Köplust, utan en längre tid bibehåller sitt värde: och intresse, torde Vi ock någotsenare få tillfälle attutförligare återkomma, Svenska folkets Sagohäfder, till läsning för folket, af. Arv. Aug. Afzelius, Åttonde delen. Wasasagan. Andra häftet. (Från Carl den Niondes till AxelOxenstjernas död). : Det vidsträckta fält för historieforskning sorå : ligger i. .våra, gamla folksägner. börjar blifva alltmera uppmärksammadt och odladt; Att de hafva oändligt mycket att gifva för den närmare klinnedomen om folkets lif under särskilta tider, derom är man allmänt öf. verens. Men; ju ymnigare de flöda; desto större, blifva svårigheterna att kombinera och så-anordna dessa källor, att.de, ifrån sin oftast både till tid och rum sväfvande plats i folksagan, erhålla fast historisk mark. Huruvida förf. till svenska folkets sagohäfder lyckats i denna kombination och hans arbete ur denna synpunkt kän :bestå inför en sträng kritik, lemna vi oafgjordt; mycket, och deribland nyheten och svårigheten af det fält han odlar, syhes oss tala för ett mildt bedömmandefi detta hänseende. I flera af de föregående delarne. af hans arbete har man dock meda skäl -anmärkt, att han, med förbiseende af den nyaste forskningens resultater, upprepat fakta som af denna blifvit vederlagda eller beriktigade... .Om man också kunnat önska en noggrannare sjelfkritik hos förf. i detta hänseende, hindrar det oss dock ej att erkänna hans stora. förmåga som berättare för: folket om dess egna öden, Han står i detta afseende oöfverträffad; ej blott genom sin förtroliga bekantskap med sägner och folkminnen från alla. våra provinser; utan äfven genom sin synherligen populära stil, mot hvilken .man :endast: kan göra. den anmärkningen, att den, under hans bemödanden att. så Mycket som möjligt: närma den-allmogens kärnfulla språk, någon gång förefaller mindre naturlig. Att den period; som. författaren i förevarande del bebandlat;7 skulle ge honom riks haltigt.stoff, var att vänta, Det är nationens bjelteperiod han här skildrar, Gustaf Adolfs och hans dotters lysande dagar. Liksom Ruberg i ö Is M . talar han