Aftonbladet – 15 december 1857, sida 2

hus, Albert Pelly komp., som haft affärer på Norge, har likaledes inställt sina betalninar, dertill föranledt af hrr Sewells Necks suspension. De nya sorgeposterna ha emellertid gifvit ny fart åt bemödandena att utfinna och sätta i verket sådana åtgärder, som kunna vara egnade att besvärja stormen och afvända dess svåraste följder. Sålunda har den i Kristiania-nedsätta börskomitem utfärdat en inbjudning till bildande af en tillfällig låneinrättning, grundad på medlemmarnes garantiförbindelser, åtföljda af tillräckligt hypotek af aktier, obligationer och dylika värdepapper samt ädla metaller, och borde -enhvar medlem teckna sig för det belopp; för hvilket han ansvarar. Vid postens afgång var ett ansvarighetsbelopp af 450,000 spår (1,800,000 rdr rmt)tecknadt. Äfven i Frederikshald hafva köpmännen på ett raskt och kraftigt sätt slutit sig tillsammans för att möta den hotande faran. Vid en hållen sammankomst beslöts bildandet af en arantiförening, som skulle söka åvägabringa kapital antingen genom direkta lån af statskassan, om den kommer att upptaga ett större utländskt lån, eller genom lån mot statskassans garanti eller genom den kredit föreningen sjelf kan bereda sig i utlandet. Man ecknade på stället garanti för icke mindre än 235.500 spd (942.000 rdr rmt). I Tönsberg, der arbetet på varfven redan var instäldt, hade likaledes för en kreditförening der på platsen blifvit tecknadt ett belopp af 140.000 spd (360,000 rdr rmt). Skiens och Porsgrunds köpmän hade äfven satt sig i verksamhet för att vidtaga åtgärder med anledning af krisen. Till finansdepartementet hade för öfrigt underrättelse ingått, att Kristiansands handelskår har för afsigt att hos regeringen anhålla om kraftiga åtgärder till krisens förebyggande, isynnerhet genom att, om möjligt, upprätthålla de hamburgerhus, som .stå i affärsförbindelse med Norge, Från åtskilliga andra städer, såsom Bergen, Skien, Moss mfl, hafva ansökningar om understöd inkommit till regeringen. De fallna Hamburgerhusen Schröder Eiffe, Lorent am Ende, Barbeck Wall, Sieweking komp., Jacobi Sohn, C. Warnecke samt Bässe Halske hafva telegraferat till finansdepartementet, att de hållit en sammankomst, samt att de hoppas blifva i stånd att åter begynna sina utbetalningar, om regeringen och de förnämsta kapitalisterne i Norge vidtaga någon åtgärd, som kunde sätta de norska köpmännen i tillfälle att hålla sig uppe, underlätta inlösning af eller anstånd för de återlemnade vexlarna samt förhindra enstaka betäckningar (Sonderdeckungen) och tvångsåtder. Det officiella svaret, ansågs naturligtvis endast kunna gå ut på att tillkännagifva hvad som verkligen blifvit gjordt. Den 7 dennes såg sig norska banken föranlåten neka att draga vexlar på Hamburg, men tillbjöd i stället vexlar på Köpenhamn samt silfverspecier, danska eller norska, lösa, i förseglade påsar på 500 daler, i förseglade kaggar eller fjerdingar på 2500 spd eller lådor på 5000 spd. Kreditkassan skickar 20,000 spd. och många enskilta sända betydliga belopp i silfver till Hamburg, hvilket nu ansågs vara det enda ändamålsenliga betalnings-1 medlet der och hvarom flera ansedda hus i depescher anmodat. — En hr N. A. Andresen skulle den 8 med det ångfartyg, som medförde bankens silfversändning, afresa till kontinenten, för att i Hamburg bevaka bankens intresse. I afseende på betydelsen af och ändamålet med statens mellankomst under nu inträdda förhållanden finna vi uti Aftenbladet ett yttrande, som helt och hållet öfverensstämmer med de -åsigter vi -sjelfve i ämnet uttalat och hvilka i närvarande ögonblick förtjena att synnerligen uppmärksåmmas och behjertas. Det norska bladet yttrar bland annat: Då samhället — staten och allmänheten — under denna tid uppmanas att skynda till hjelp och anstränga sina krafter, så är det obestridligen icke ensamt, ja icke en gång hufvudsakligen för att rädda den enskilta borgareklass, efter hvars yrke den öfverrumplande olyckan fått sitt namn. Att redligt förvärfvad förmögenhet, frukten af mångårig idoghet och kloka spekulationer, hotas med förödelse, är visserligen i och för sig plågsamt att tänka på och tillAj räckligt för att taga i anspråk alla goda krafters samverkan ; men i ännu högre grad är det de bedröfliga sidoverkningarne, de aflägsnare och utgrenade följderna för hela samhällets materiella och moraliska tillstånd, som göra statens och allmänhetens i mellankomst och verksamma bistånd till en bjudande Ipligt. Ty sedd från denna synpunkt går frågan ut på att afvärja ett stillestånd i alla de verksamhetsgrenar, i hvilka staten söker sitt bestånd. Det hemska, mystiska vidunder, vi hafva att bekämpa, sträcker sina fibrer till alla menskliga intressen, till fattig mans koja lika väl som till rike mans boning. När således den frågan framkastas, huru långt man får sträcka sitt anspråk på kraftansträngning från statens och den enskildes sida, så må man erinra sig, att på möjligheten att afvärja utbrottet af en handelskris till stor del beror, huruvida fabriksarbetaren skall få sitt dagliga bröd, huruvida yxan skall hafva sin oafbrutna gång i skogen, huruvida landtmanneu skall få sina produkter betalade, huruvida fiskaren skall se sin båt utrustad och matrosen få sin hyra. Det är blott den skilnaden, att somliga intressen stå närmare, andra fjermare i ordningen att träffas af slaget. Bladet visar derefter huru ytterst angeläget det är, att t. ex. fiskerierna icke gå miste om det förlag de vanligen af köpmännen erhålla, men hvilket dessa nu skulle vara ur stånd att lemna, om icke det allmänna mellankomme I med hjelp. Dessa intressen, heter det, äro till den grad en lifsfråga, att det icke går an att öfverlemna dem åt de tillfälligheter, hvaraf de under närvarande förhållanden skulle komma att blifva beroende. Låtom oss påminna, att ensamt Lofodfisket sysselsätter inemot 30.000 menniskor, att dess exportutbyte representerar ett kapital af 8 å 900,000 spdr och att män för att beteckna sillfiskets värde måste använda ännu större tal. Att betrygga dessa intressen måste vara statsstyrelsens uppgift — vi kunna nästan säga till hvad pris som helst. Och anmärker Aftenbladet derefter, att de hittills träffade förberedelserna skola visa sig otillräckliga, och förordar kraftigare åtgärAA Rn