Aftonbladet – 14 december 1857, sida 2

illuminerad i en oändlig sträcka med tusene tals gaslyktor, är ett feeri, den stora Bouföregående, blir en ny gata, ej blött af g gantiska proportioner, men af osedd skönhet, de nya Hallarne en af Paris största, märks värdigheter. Nöjer man sig med blott det yttre-af ensådan stad .somParis,.-harman redan-i det nämda, tillräckligt mycket för att finna sig åtminstone öfverraskad och-— Hvarföre ej? — behagligt öfverraskad. Det blir en sanning, att så mycket och så mycket verkligen stort har ej förut påmånga sammanlagda decennier blifvit gjordt för den franska hufvudstaden som under dessa sista få år under kejsardömets suveräna styrelse. Endast Napoleon den förste gjorde något dylikt, då ban under 10 års tid lät springa 102 millioner till offentliga arbeten inom hufvudstaden; äfven han var suverän, äfven han hade den samlade kraften och hela penningeknippan i sin haud, och detta blir en annan sanning, på det viset kan det gå och gå med fart. En fråga för sig blir naturligtvis huru länge det så kan-gå och huru och på hvad sätt ett dylikt system skall sluta, men man kan ypperligt förstå, att folk, som endast betrakta detta slags resultater utanpå och derefter anställa jemförelser mellan förr och nuy folk; hvilka bedöma äfven politiken efter den välbekanta parodoxen quand le baåtiment va, tout van, att de — säger jag — skola finna sig i hög grad tillfredsstäldaaf dessa så till vida obestridliga facta af granit; mursten och cement. Jag. har tillfälligtvis och alldeles undantagsvis hört en enda röst våga några ins vändningar vid detta kapitel; det var, märkvärdigt nog, en gammal! gråhårsman, min granne häromdagen på en restauration, hvilken tillit sig, i konversation med en annan, yngre, ganska ung man, yttra ett saktmodigt ord om det verkligapriset för alla dessa storartade manifestationer af kejsaredömet; det är sant, vi hafva fått le Boulevard du -Centre, men hvad hafva vi mistat? Hvad vi hafva mistat? — replikerade med häftighet den yngre; — ,intet bevändt, det jag. vet! En hop pratmakare, kallade :deputerade kammaren eller någotvannat; en ho äfventyråre, skrifvande hundratals tidningsspalter . fulla. med resonnementer i alla väder öfver saker, som de ej förstå! Denna så kallade fria diskussion i parlamentet, denna fria press, gudsförskone. oss Men -denna fria: press, min. herre! ... Talom ej derom, jag ber er! Gif pressen friheten igen, och vi skola se följderna! O, mon dieu! adiö då alla dessa nyttiga allmänna företag, adiö då handeln -och freden och ins dustrien och välmägan och de reglerade. fil nanserna och. den allmänna säkerheten och tryggheten I-Adieu la belle: Erancelm Jag frågade sedan gargonen, om han kände hvem .denne unge herre var. Han var — handelsresande för ett hus i Bordeaux. Jag vill här på intet-vis bestrida att ju han delskommissen från Bordeaux från sin ståndpunkt, eller enligt sitt. sätt att se saker och ting, kunde ha rätt, men äfven detta medgifvet, är den frågan icke dermed löst: huru skall detta sluta? Och i Frankrike är detta hufvudfrågan. Man kan medge, att, så länge det går, går det i flera fall till och med ieke bättre, än under, många föregående epoker, men frågan är och blir orubbligt den; är detta system en-fullt naturlig utveckling af föreliggande förhållanden, är det en logisk metod, hvarigenom statsproblemct. och tidsproblemet skola så småningom helt enkelt, naturligt och normalt låta sig lösas? . Eller är det en med myc: ken obestridlig konst ;och italang drag för dra fortsatt kedjeräkning, dervid man till slut skall finna sig i sina egna kalkyler insnärjd, så att räkningen helt. simpelt måste börjas om igen? Detta är frågan; och på detta torde icke cgentligen inhusen i Bordeaux vara de,som skola afgifva det definitiva svaret. . För öfrigt, och för att återkomma från alla dessa-frågeteckens är det icke ensamt .ministeren för de offentliga arbetena, som för ögonblicket bygger i Paris, om än den bygger mest. I Champs Elysges råder bland annat en stor verksamhet: i bygningsväg; det ena nya palatset reser sig efter det andra, och det ena praktfällare än det andra. Det är spekulationen, som här arbetar; af de öfverallt uthängda röda skyltarne; med påskrift: A Louer, finner man att det alldeles icke är — hvad man vid första ögonkastet skulle tro, — vare sig prinsar eller bankirer, som åt sig sjelfva uppföra dessa hoteller; på intet vis — det är idel våningar, som vänta på rika engelsmän, på ryska grefvinnor, på spanska grander, på pers siska ambassadörer. För ögonblicket stå emels lertid de flesta af dessa palatser — komplett öde, och ni kan här hvad timma ni vill få hyra — måhända till och med jemförelsevis billigt nog — en liten våning eller så många våningar ni vill, med hela spegelrutor i stället för fönster, med marmor och förgyllningar och mosaik, med stall och vagnshus, med springvatten på gården, med terrass och trädgård;-med-gas i hvarenda vrå; med allt-hvad lifvet eger, mest konfortabelt, den goda:tonen mest -recherse. Öfverallt — å -Louer! Man säger mig, att det tillfälligtvis justnu är den döda årstiden; nå väl, låt se till våren! Jag Väntar för egen del heldre litet ännu, så får jag kanske min: våning. derstädes för ännu bättre? köp. : H. M. kejsaren och H.M. kejsarinnan pläa nästan dagligen visa sig i vagn i Champs lystes, men, jag har hittills icke varit nog lycklig att derstädes inträffa precist på denna tid....Deremot hade jag i går der tillfälle att se den lille kejserlige prinsen; hans vagn var Ligue av tg i LOSER TIN LISE JRPESLELAT ja SA för ERA, p UI