Aftonbladet – 11 december 1857, sida 1

Denna grotta är den ryktbaraste, men ingalunda den enda i denna trakt. Tvärtom, här gifvas otaliga större och mindre hålor, och hela landet mellan Adelsberg och Triest lärer lämpligen kunna liknas vid en pimsten, så ihålig och underminerad är marken öfverallt. I många af dessa hålor lefva ett slags salamandrar, insekter, små snäckor m. fl., hvilka alla sakna utbildade ögon. De behöfva icke heller dessa organer i det eviga mörker; som de aldrig sjelfmant öfvergifva. Åtskilliga af dessa djur hade vi det nöjet att finna i Adelsbergergrottan. På eftermiddagen lemnade vi Adelsberg. Jernbanans byggande öfver den ödsliga högslätten Karst (Carso) har haft otaliga svårigheter att öfvervinna, af samma natur som öfver , Semmering. :Tunnelar, långa sträckor, der vägen går fram liksom i en djup kanal mellan höga klippväggar, och fylda raviner afvexla ständigt. Landskapet har dock icke här samma hänförande skönhet som på Semmering. Tvärtom, hela Karst är naken, steril, ohyggligt ful. Förgångna generationers tanklösa våldförande af naturen, genom alla skogars nedhuggande här, har gifvit denna fordom leende trakt detta ofruktbara utseende. Här rasar ofta, särdeles under vintermånaderna, en förfärlig storm, benämd -borea, som enligt berättelse till och med lärer kurina kullkasta de tyngsta forvagnar. Vår konsul i Triest berättade oss; att. en gång under en norsk korvetts besök i hamnen der borcan rasade så häftigt, att på ett par dagar ingen båt kunde komma i land, och detta dock från en örlogsman. Konsuln hade bjudit officerarne från korvetten: på middag till en af de dagarne, men borean tog sig friheten att skicka återbud. Triest är likväl vid närmare bekantskap en temligen otreflig och osnygg stad med alla de olägenheter, som åtfölja en porto francon. Det italienska elementet i språk och seder.