Aftonbladet – 10 december 1857, sida 2

början, hvilket med flera hundrade lågor sprider-ljus i bergets, innändöme.-7 Sedan: tåget åter. kommit fram i-dagen på andra sidan :(Semmering, bär det ;hastigt itför genom en på gamla riddareborgar rik dal, och efter ett par-timmar är man i Grätz, en stad omtald för sitt-trefliga lif och den billiga lefnadskostnaden;ett favoritställe för alla gamla-österrikiska militärer. I Grätz lära: icke -mindre än omkring 50 gamla generaler hafva: slagit sig i ro på sina lagrar. Efter ytterligare några timmars färd genom ett bergigt landskap, der ensydlig, matur började alltmera visa sig, kommo vi i skymningen till: Laybach. Här skulle; jag uppsöka en hr Schmidt, som eger vackra. samlingar af insekter m.: m., men: hade i år liksom i fjol den oturen att ej träffa mannen hemma. Nu var frågan huru man skulle använda de sex timmar, som återstodo tills nästa bantåg klockan half ett på natten afgick till Adelsberg. Vägvisaren, : som fört oss till herr Schmidts boning, föreslog: att besöka teatern, der en Familiengemälde af Töpfer. gafs af ett kringresande sällskap. Sagdt och gjordt! Vi gingo dit och fingo för 20 kreutzer (lika med 30 sk: rgs) alldeles förträffli latser, motsvaraude amfiteatern i Stockho m. Stycket hörde till den orimliga, onaturliga, sentimentala genren, och jag tviflar på att Töpfer verkligen författat detsamma. Familjemålmingens namn har jag alldeles förgätit. Skådespelarne uppbjödo verkligen sin bästa förmåga, och om utförandet är icke mycket att säga, men det måste jag anmärka, att jag aldrig i mitt lif fått så mycken valuta för min spektakelbiljett som här i Laybach, der jag för bättre minnes skull fick höra pjesen två gånger på samma afton, först af sufflören och sedan af dehandlande eller, rättare sagdt, talande och gråtande personerna, Jag vill icke säga att detta just höjde njutningen af den dramatiska föreställningen. Så mycket mera intressant var det deremot att betrakta publiken i salongen, Jag blef