Aftonbladet – 10 december 1857, sida 1

STOCKHOLM den 10 Dec. Det är högst intressant och uppbyggligt att höra dep satsen; att staten icke bör mellankomma och blanda sig uti affärslifvet och dess förhållanden, för ögonblicket med ifver påyrkas från håll, der man: eljest är van ätt se ett alldeles motsatt sträfvande; der man alltid med ifver bekämpar hvad som går ut på att inskränka statens förmynderskap för dett enskilte; utveckla sjelfstyrelsen och lossa på de byråkratiska och hierarkiska banden. Regeln är fullkomligt riktig, och detär endast att beklaga, att man icke förut velat veta af densamma, utan så plötsligen vill tillämpa noninterventionsprincipen samt predika, att statens förmynderskap och dess preventivåtgärder skola upphöra just då sakerna under detta förmynderskaps hägn och under inflytandet af det pröventivsystem; staten uppstält, kommit; på sin spets, och en allmät förödelse hotar. Det kan visserligen vara beqvämt att så länge de lysande konjunkturerna egde rum statsmaktens representanter gjorde sig dessa till godo; berömde sig deraf, utkastade lysande taflor och sade: se der vårt verk, se der frukten af vår visdom och våra omsorger! men ätt. sedermera, då bladet vänder sig och de onda dagarne komma, förnämt draga sig undan och frånsäga sig all närmare bekantskap med ; handeln, all förbindelse med det indus striella lifvet, som då i hast förklaras för fullmyndigt och öfverlemnadt -helt och hållet åt sig sjelf — detta kan som sagdt vara rätt beqvämt; men det låter gudnås icke genomföra sig annat än i frasen; det intima förhållandet tager nog efter hand ut sin rätt, och frågan är blott; om man -skall göra det, som kommer att göras, medan ännu tid är och medan man har sans och hufvud i behåll. och icke löper fara att under -påtryckningen af:en allmän landsolycka vidtaga åtgärder, som äro besinningslösa och. oberäkneliga till sina följder och som måhända. dertill komma för sent. Svenska. Tidningen för i dag innehåller en artikel, som vittnar om en särdeles inskränkt: uppfattning af handelns väsende och betydelse för samhället och i hvilken tillika åtskilliga föga aktningsvärda känslor pe sig luft. Artikeln skall. gå ut. på att bekämpa det förslag, som blifvit framstäldt i en af en mängd härvarande köproän ingifven underdånig petition, men då detta bekämpande — så hastigt som sakerna nu utveckla sig och sedan åtskilliga andra förslag blifvit inom representationen väckta, bland hvilka några torde ha mera utsigt — kömmer något post festum, ser det ut som om hufvudsaken vore att få utgjuta en portion galla mot affärsverl-den och genom att framställa förhållandet så, som vore det endast köpmännen, hvilka vore hotade och kunde bli lidande genom krisen, motverka att från det allmännas sida någon åtgärd måtte vidtagas. Det är fråga om, menar Svenska Tidningen, att staten skall mellankomma, för att rädda börsen ur dess betryck, för att på andras bekostnad rädda köpmännen, sedan de genom svindlande spekulationer kommit på obestånd och derefter upphäfva ettsjelfräddningsskrin. Man finner här, att Svenska Tidningen ännu ser i den kris, som för närvarande hemsöker oss, endast en följd af och ett rättvist straff för jobberi, spekulationssvindel och vexelrytteri, hvartill åtskilliga köpmän gjort sig skyldiga. Hon synes alldeles förglömma, att denna ingrediens :i krisen i sjelfva verket är en kris för sig, som i alla fall skolat inträffa och som kunnat medföra ansenliga förluster, men icke allmännare vådor; men att det vid sidan af denna mindre kris är följderna af den stora amerikansk-europeiska krisen, som, i sammanhang med den utsträckning vår affärsverksamhet på senare tiden tagit, göra sig alltmera känbara och efter hand äfven här kunna hota med undergång de solidaste, redbaraste och aktningsvärdaste hus och bringa hela affärsverlden i ett allmänt upplösningstillstånd. Så vidt vi veta, har ännu ingen föreslagit någonting, som på något sätt kunde tjena till att taga vinglarne under armarne; de kunna icke hjelpas hvarken af enskilda föreningar eller genom något åtgörande från statens sida, utan äro i alla händelser ohjelpligen förlode. Det är endast fråga, huruvida det är af något intresse för det allmänna, att verkligen solida hus, som äro i besittning af de bästa realsäkerheter, men till följd af penningkrisen icke kunna tillgodogöra dem, kunna motstå strömmen och hålla sig uppe. Men vi medgifva gerna, att staten icke har något intresse nti att rädda köpmäns, vore de än aldrig så solida och aktningsvärda. Det må vara hårdt för medlemmarne af våra börser att råka i betryck och stupa, men på dem och deras -olyckor i och för sig sjelfva kan intet afseende fästas, af medlidande för dem kan det allmänna ingenting göra; deras personliga jemmer kan staten helt enkelt besvara Sön eenesSNNEEEOAEEEEÖE