Aftonbladet – 10 december 1857, sida 1

och andra modegalenskaper göra en fullständig karrikatyr af vår Herres skönaste skapelse och hindra äfven den vackraste figur och ädlaste hållning att taga ut sin rätt. Äfven det täcka könets motsats ser i Wien i allmänhet rätt hygglig ut. Särskilt gäller detta om de österrikiska officerarne, som i sina hvita uniformer hvimla öfverallt. (Jag hade mycket undrat, huru det vore möjligt att hålla dessa hvita rockar ständigt så fina och rena. tills en officer upplyste mig, att de alltsom oftast putsas med en kritfärg, som döljer alla ådragna fläckar. Man förstår i Österrike konsten att göra svart till hvitt!). . Hos österrikiska militiren träffar man vanligen en artighet och vänlighet, som verkligen behagligt öfverraskar en främling från norden, der man just icke är bortskämd genom uppenbarelsen af några dylika egenskaper hos militära kårer, allraminst i en stad med garnison. Jag tillåter mig anföra ur egen erfarenhet ett litet drag af belefvenhet hos en ofcer i Wien, hvilket verkligen är betecknande. Jag besökte en afton hofoperateatern och hade fätt pl ts på stående parterr, hvilken mycket begagnas af garnisonsofficerarne, som på alla teatrar i Österrike blott betala hälften mot andra dödliga för sina biljetter. Genom tillfälligtvis uppkommen påträngning från ena sidan råkade Jag ofrivilligt stöta till en gardesofficer, som var min nirmaste granne. Med lNindri pa i rösten fälde han en anmärkning er. Jag anförde fill min ursäkt, att jag icke förmätt hindra den skedda påträngningen. Just för att erfara hyad svar jag skulle erhålla, språkade jag strax derefter än samme officer rörande några åf de sceniska artisterna, — och blef på det artigaste bemött. Vid representationens slut sade mig samme man ett par vänliga afskedsord, innan han lemnade teatern. Jag undrar om en kongl. svensk gardeslöjtnant skulle under samma förhållanden samma humanitet. Men man finner i Österrike denna godlynthet naturligtvis icke ensamt hos militären. — hon-är utbredd inom alla klasser.