Aftonbladet – 9 december 1857, sida 3

fessor Catison beviljades åt föfre stallmästäret C. I Hahr en pension af 300 rår rmt. R På yrkande af prosten Berlin, professor Agardh m fl. beviljades åt professor J. Rabben en förhöjd pen I sion af. 2000 rdr rmt: Öfriga, här ej nämda punkter till. och med den 75 biföllos oförändrade, hvarefter föredragningen af dett: utlåtande afbröts för att i aftonens plenum fortsättas Borgarestånde. Hr Björcks i går väckta motion om partiella för ändringar i konkurslagen företogs till behandling, der vid hr Billström motsatte sig remiss på den grund att genom motionen ändringar skulle ske ej allenasi uti konkurslagen, utan ock i handelssamt till er del äfven missgerningsbalken, hvadan ock motioner borde hafva blifvit väckt vid riksdagens början, i enlighet med grundlagens föreskrift, hvaruti hirr Bodel och Gråå äfven instämde. Hr Björck begärde, under åberopande af 56:te 4 riksdagsordningen, remiss å sin motion, aildenstund deri omnämde undantagsvis uppräknade förhållanden just nu inträffat och stora missförhållanden i lagen förefunnes, hvilka vore högst maktpåliggande att skyndsamligen afhjelpa, helst nu, då konkurslagen kommer att så ofta och så vidsträckt tillämpas. Häruti instämde hr Henschen under förmälan, att nu inträffande olyckliga förhållanden, hvilka föranledt och sköla föranleda motioner till upphjelpande af den bedröfliga ställningen inom affärsverlden, vore just sådana, som omförmälde grundslagsparagraf afsåg. Hr Boman ville ej motsätta sig remiss, ehuru ständerna redan under riksdagen vidtagit åtskilliga förändringar uti ifrågavarande lag, hvilka genom motionen skulle ändras; men ansåg att alla 5 af hr Björck i går väckta motioner borde inom utskottet afgöras å, att desamma kunde samtidigt uti gemensamt sammanträde å riddarhuset behandlas. Hr Wallenberg biföll remissen under yttrande, att vår konkurslag vore sådan, att om densamma oförändrad skall vara gällande; nya rådhusrätter i hvarje stad och 5 å 6 hofrätter ytterligare borde inrättas. Talaren känner ett konkursmål, som varit anhängigt. i 9 år och som medtagit orimliga kostnader, hvilket kan slutas deraf, att protokollen i målet stigit till sådan mängd, att till deras transport erfordrades 2:ne parlass. : Hr Stolpe ansåg grundlagen icke lägga något hinder i vägen för remitterandet af motionen, hvilken, om den icke kunde i sin helhet godkännas, dock innehöll mycket som borde behjertas, samt att tidpunkten just nu vore den lämpligaste att vidtaga ändringar, uti en lag, som så mycket och med så många skäl blifvit klandrad. De nu inträffade förhållandena påkallade en sådan. ändring och vore otvifvelaktigt bland de undantag, som åberopade 56 i R. O. omförmäler. För remissen, som af ståndet. slutligen blef besluten, talade i öfrigt hr v. talmannen Schvan, Almgren, Hasselroth och Embring. Vid frågan om remitterandet af hr Björeks mötion, angående riksbankens, filialoch privatbankernas rättighet att taga och gifva den ränta, hvarom öfverenskommas kan, uppstod en liflig diskussion, dervid hr v. talmannen Schwan hemstälde, huruvida icke motionen kunde så jemkas, att allenast riksbanken skulle komma i åtnjutande af en sådan rättighet, ty bankens ändamål vore att årligen förstärka sin egen ställning och icke att förkofra sig för afsättande af 7, million till bildande af filialbanker m. m., hvaremot för vägrande af remiss uppträdde hrr Wallenberg; Björkman, Boman, Bodell och Rydin under påstående, att tiden för en sådan åtgärds vidtagande icke: vore lämplig; att jordens värde derigenom skulle: falla; att fattigdomen skulle blifva större och en mängd personer olyckliga; att det skulle blifva gaghande allenast för en enda klass samt att beviljandet af remiss vore helt och hållet grundlagsstridigt: Hr Lallerstedt skulle varit. emot förslaget, om det afsett att frigifva räntan i allmänhet, men för banken vore den deremot oundgänglig, ty erfarenheten visade att i samma -mån -räntan. varit. fri, i samma mån vore ock bankerna bättre i stånd att hålla klingande valuta qvar i sina -hvalf, såsom man kan se af England, der räntan för banken år 1833 frigafs, och samma förmån någon kort tid derefter äfven i allmänhet medgafs. -Samma förhållande har. äfven inträffat i Frankrike, sedan fri ränta derstädes medgafs.. för . franska banken. ---I Preussen. deremot — har .den Berlinska banken, oaktadt. stora uppoffringar, icke kunnat hålla klingande mynt, och har den preussiska regeringen, till följd af.den nu inträffade svåra penningkrisen, sett sig tvungen för någon kort tidj eller tre månader, frigifva räntan. I Norge, der penningkrisen gjort sig kännbar ullenast för några dagar sedan, sammanträdde Kritianias mest framstående män, storthingsmän och uffärsmän, och beslöto hos regeringen anhålla om ipptagande af ett lån för dess afhjelpande. Vore let då icke skäl, att svenska folket skulle taga. ex:mpel af andra länder? På grund deraf yrkade taaren att motionen skulle remitteras, hvaruti sig förnade hrr Almgren, Henschen och Murån, den sistämde med det tillägg, att han deruti icke kunde e något grundlagsvidrigt, alldenstund frågan gälde n undantagslag för bankerna och ieke fri ränta i lmänhet. Sedan hr Björek anhållit, det hans motion måtte ill bankooch lagutskottet remitteras, lemnades härill bifall med 29 ja mot 24 nej. Hr Björcks tredje motion angående medels uppinande föredrogs derefter, Hr Schwan tillbakavisade påståendet, att krisen ore endast en handelskris och ej en allmän, samt rinrade. att -orsaken till densamma ej vore att söka nsamt hos handelskåren, och att spekulationerna i gendomsköp varit lika om ej mera svindlande. Tawen erinrade derjemte. att hos de hus, som nu nödats göra cession, funnos valutor utgifna af alla klaser och korposationer. Han förordade remiss å alla de terstående motionerna. Derjemte anhöll han att tskottet-skulle skaffa sig visshet om och till ständerns unskap låta komma på hvad punkt negogiationerna om rnvägslånet befinna sig, om ett afslutande af tt dant lån är att emotse eller ej. Likaledes ville an fästa uppmärksamheten derpå att fullmäktige i unken vore fullt upp sysselsatte med bankaffärerna, : att de ej skulle kunna medhinna ytterligare beyr, likasom att delegerade af riksstånden ej vore mpliga till handhafvande af den föreslagna utlången, hvilken borde öfverlåtas åt en särskilt koite. Hr Falhem kunde ej gilla det afgifna förslaget, emen han vore. öfvertygad att bankens silfver skulle r de utgifna obligationerna tagas ur banken. Hr Bodell begärde att hans anförande förliden gårg måtte åtfölja den afgifna motionen, hvilken han lade för stamfader till de öfriga. Hr Berg hyste ycken farhåga för det föreslagna, och hoppades att igan måtte så varsamt behandlas, att staten ej le någon skada. Hrr Tauson, Dauelsson, Lallerstedt h i Haderstödde äfven remissen, som blef af undet beviljad. Ar Björks öfriga två motioner remitterades utan skussion, hvarefter ståndet åtskildes, Bondeståndet.Nionde hufvudtiteln har i,dag föredragits och mednnits till och med 90:de punkten. För .de dervid tade besluten skola vi i morgon redogöra. å —— ? 23 Då uti gårdagens Aftonblad meddelades ur jteborgs Handelstidning en. artikel rörande ärsställningen derstädes, hvilken äfven inhöll några anmärkningar mot vissa. namnna köpmäns görande och låtande, hvilkas ärpa redan. då anmärktes och hvilka vi för igt icke skunna anse rätt befogade; lemna erna Hlags a rant a Ear ME