Aftonbladet – 8 december 1857, sida 3

beviljade löneförhöjni AE till en stor d bortfallit (det pristall-på, alla varor; som intråffat Huru låter icke detta; och å, när orden förklingat, hvem spårar deri annat än toma fraser, dem ran icke. vet; oni de skola skrifvas på det bristande: omdömets räkning eller på Hhjertlöshetens. Hvilka priser hafva då fallit, utom de på spånmål; men så voro också dessa så högt uppjagade, att en återgång till det hörmäla dervidlag icke kan skada, allfaminst lahdtmaånnen, som under de senåste åren haft sötebrödsdagar, hvartill man här i laödet aldrig förr sett. maken. Men hvad har tjenstemannen under samma tid haft, om icke just sämbäranden och försakelser,. Visst blir vanan, som man säger, andra naturen, men ännu vet man dock. att skilja sparsamhet och hushållning från knussel och gnideri. Väl må enskilta individer slå sig på dessa sistnämda; ja upphöja dem till lefnadsregel; om de så vilja; men staten får ej, kan ej göra det. Den begär icke af sina tjenstemän, att. de skolk svälta och gå dåligt klädda, de och deras familjer. Se der orsaken till löneförhöjningarne, som Voro af K, M:t föreslagna långt innan de enorma prisstegringarne inträffade. Dessa kunde således dervid icke tagas i beräkning. Hvarföre då sammanblanda frågat som löneförhöjningarne, sådana de nu från och med nästkommi år äro beviljade, med frågan om den ersättning, som särskilt med: afseende på den dyra tiden bör tillkomma älla tjenstemän, likaväl som de i rikets. ständers bank. Just under de senare-åren hafva tjenstemännen sett sin ekonomiska ställning alltmera försämrad. Hvilken orättvisa skulle det icke då vara att blott för det att priset å!en och anban artikel nu indtligen mot slutet af året fallit —Xå andra har det icke allefiast bibehållit sig, utair till och nied stigit — betaga ståtens löntagare all utväg att åfbörda sig åtminstone den del af deras skuld, sorå,i förhållande till de alldeles otillräckliga lönerna, kan för i år belöpa. Låt för öfrigt priserna nedgå huru mycket som helst, hvad hjelper sådant den. redän skuldsatte, som måste betala och ingenting har att betala med. Hvårken i diskonten eller andra allmänna kassor, den vaniga tillflykten för dem; som äre så lyckliga att ej råka rentaf i procentarehänder, finnas några medel att utlåna Minuthandlarne, efterhållna de isin ordning af grossörerna, vilja eller kunra icke lemna någon vidare kredit, Följden blir den vanliga, eller att den. skuldsatte måste göra konkurs. Men hvilka skola då göra cessionanternas tjenster? Denna del a frågan lämpar sig särdeles väl att rekommendera hos lagutskottets nuvarande nitiske ordförande. Måtte han med sin framtidsblick finna det:nödigt, att i letta hänseende redän nu bereda den; förändring i kohkurslagen, som det lärer få: ankömma på hans skarpsinne att uttänka, der icke genom andra, mera indamäålsenliga åtgärder, som statsutsköttet Fal ändå ärer vidtaga, denna nya utgiftskälla för staten i-tid illstoppas.