Aftonbladet – 8 december 1857, sida 1

I stället för svar, kastade sig Julia gråtande i hennes armar. . Tårar! en dålig förklaring i sannning . .. säg då hvad som händt... ty jag kan icke tro att du med afsigt låtit stänga in dig här i dylikt sällskap?, tillade hon med en ton af. så mycket förakt, att äfven den fromme Lars Abram kände sig retad och ville börja den förklaring hon begärde. Men hans flyktiga anfall af vältalighet var nu försvunnet, en stränga fruns iskalla blick, som mätte hönom ifrån hufvud till fot, betog honom allt mod; han stammade och kunde endast försäkra att han sjelf icke begrep huru han kommit dit. Också tycktes hon alls icke bevärdiga honom med någon uppmärksamhet, utan fortfor, vänd till sin ännu gråtande dotter: Sätt din klädsel i ordning och låt oss-gå härifrån , . och upphör för all del att gråta, du ser ju ut som en fullkomlig synderska. .. du får sedan, när du blifvit mera lugn, förklara mig detta... och ni, herr Lunden, är så god och låter låsa in er ännu en gång, ty ni kan icte gå härifrån nu. Jag skall sjelf släppa er ut sedan.? Mor och dotter försvunno, utan att Lars Abram fick en enda blick till afsked af den stackars lilla förskrämda och upprörda flickan, och dörren stängdes efter dem. Den stackars ynglingen fick god tid att tänka öfver sitt olyckliga rus, som bragt honom i denna ledsamma belägenhet, ty solen började sjun:a allt mer, och ännu satt han var i sitt fängelse! . t 5 Han lyssnade, inga steg, inga röster hördes i på 1t var tyst; han uppfångade endast i parken, al y pp RE vattets plaskande emot: stranden och ändernas läte i vassen och svalornas skarpa skri, som snabba och lätta svingade sig deröfver. Orolig och nedslagen, grubblade han förgäfves på hvad figur han hädanefter skulle fa I familjen, ochjönskade sig, ehuru hans hjerta led vid tanken derpå, att vara långt derifr n, tillbaka i sin lilla låga mörka kammare iUpsala, för att slippa äterse den högmodiga gamla frun, som skulle komma oc