Aftonbladet – 7 december 1857, sida 2

genom utgitvande at rantebarande opiugattioner amortera den utländska skulden. Härom j uppstod en liflig diskussion, som ledde till den allmänt insedda mening att, under nuvarande förhållanden, en enskilt förening utan statens garanti icke skulle lyckas vinna detj: åsyftade ändamålet. Man beslöt derföre att medelst en underd. petition, som i dag blifvit till finansdepartementet inlemnad, anhålla om statens mellankomst. Efter en kort inledning angående orsakerna till den närvarande krisen, och sedan den förebråelse som J: göres handelskåren, att hafva vållat den närvarande brydsamma ställningen, blifvit bemött, yttra petitionärerna: Under en allmän öfverhängande fara är dock icke rätta tidpunkten att tvista om orsakerna till hennes uppkomst. Att faran är allmän, att hon hotar icke blott handelskåren och de industrigrenar, som deraf skenbart äro närmast beroende,. utan hela landet, torde man numera icke kunna förbise. Visserligen träffas i främsta rummet måhända oegentligt den s. k. stora handeln af de olyckor, som ett plötsligt afbrytande af den utländska krediten skulle medföra. Men i nästa rummet nödgas denna handel att indraga de förlag i penningar och varor han lemnat det större bergsoch jordbruket, fabriksnäringarne samt den inländska minuthandeln. Denna senare åter indrager sina fordringar. Det redbara myntet, riksbankens utelöpande, eller hos privatoch filialbankerna deponerade: sedlar uppsamlas i möjligaste mån för att betäcka den utländska skulden. I samma mån rörelsekapitalet sålunda inom landet minskas, utsina ock låneutvägarne och medlen att upprätthålla de inhemska landtoch stadsmannanäringarne. Deras produkter falla i vanvärde, särdeles jordbrukets alster, hvilka, då förlag för spanmålshandeln saknas, endast finna afsättning i mån för dagens förbrukning. Den skuldbelastade fasta egendomen lemnar i följd deraf icke en afkastning, tillräcklig att betäcka löpande räntor; och vid försäljning af fasta egendomar komma priserna måhända att nedtvingas till en grad, som man ännu icke anar. Genom lämpliga och kraftfulla åtgärder samt enig samverkan våga vi väl hoppas, att den allmänna fara, som, enligt vår öfvertygelse, här blifvit följdriktigt vecknad, skall kunna afvändas och de olyckor, som närvarande kris i alla händelser kommer att draga öfver mången redbar affärsman, sålunda inskränkas till flere eller färre individer; men vi äro tillika öfvertygade, att faran icke kan afvändas utan statens mellankomst. För E. K. M:t är det visserligen icke obekant, hurusom handelskårerna, så väl härstädes, som i Göteborg, ingått s. k. kreditföreningar till ömsesidigt bistånd under första påtryckningen af den från utlandet återströmmande vexelmassan. Det välgörande inflytandet af dessa föreningar kan icke misskännas. Att de vittna om en god, för allmänt väl uppoffrande anda torde af ingen förnekas. Men dessa föreningars verksamhet måste af flera skäl blifva inskränkt till det ofvan antydda. De betydligare summor, som skulle erfordras för att inlösa svenska handelns utländska skuld, kunde icke här af enskilte på en! gång sammanbringas. Den ansvarighet, i hvilken föreningarnes medlemmar måste ingå, kunde icke heller, utan alltför stora vådor, utsträckas tll den längre tidrymd, under hvilken det vore möjligt att genom någorlunda fördelaktig realisering af befintliga varulager och andra tillgångar amortera skuld; och utan solidarisk ansvarighet — om denna ens varit tillfyllestgörande — hade en sådan förening åter icke kunnat tillvinna sig det förtroende i utlandet, som för betingande af förlängdt betalningsanstånd under realiseringstiden erfordrades: I betraktande af denna en enskilt förenings oförmåga att tillvägabringa amortering af svenska handelns utländska skuld, hafva undertecknade, medlemmar af Stockholms handelskår, ansett sig böra inför Eders Kongl. M:t nedlägga sina bekymmer öfver den rådande penningeställningen och den fara, som i anledning deraf, enligt vår öfvertygelse, är för handen. Uti flera främmande länder hafva, såsom bekant är, statsmakterna funnit den närvarande financiella förlägenheten påkalla utomordentliga åtgärder: Så har engelska banken blifvit bemyndigad att öfverstiga sin begränsade sedelemission. Preussen har för viss tid frigifvit den derstädes eljest fixerade räntan. I Hamburg äter lärer blifvit iffägasatt att. för tillfället bevilja ett moratorium vid liqvid af förfallna vexlar; äfvensom, enligt underdånigst bilagde tidningen Börsen-Halle för den 27 sistl. November, senaten framställt: det samma dag jemväl antagna förslag, att stadens skattkammare skulle bemyndigas att lemna förskott till 50 å 66?; procent af värdet å varor eller värdepapper, med ett sammanräknadt belopp från 10 till 15 millioner mark bko; hvilket förskott skulle utgå antingen i skattkammarens med viss förfallotid utfärdade obligationer eller i penningar; och borde pröfningen af behofvetsamt beviljandet af förskotten tillkomma en komite, bestående af medlemmar utaf vissa stadens myndigheter och korporationer. Alla dessa utomordentliga åtgärder bevittna nogsamt, att man i nämde stater, hvilkas finansiella utveckling och resurser vida öfverstiga Sverges, funnit krisen vara af den betydelse, att statsmakterna borde skyfida till hjelp. ; Då frågorna om sedelemissionerna från riksbanken, äfvensom om räntans frigifvande redan lära varit föremål för rikets nu församlade ständers pröfning, torde emellertid förslag till förändringar, liknande de i England och Preussen undantagsvis beslutade, icke vidare kunna komma å bane vid innevarande riksdag, Att beviljandet af ett uppskof t. ex. på en månad utöfver förfallotiden med betalning af vexlar, som för non-acecept eller non-betalning från utlandet återkomma, deremot skulle lemna ett under närvarande kritiska period behöfligt anstånd med ordnandet af de invecklade liqviderna till utlandet, äfvensom att månget redbart handelshus, som eger betydliga tillgångar utöfver sina skulder, endast genom ett sådant anstånd skulle undgå den af vexellagens stränghet eljest föranledda nödvändigheten att försättas i konkurstillstånd, torde vara otvifvelaktigt. Jemte det vi af dessa skäl våga fästa E. K. M:ts nädiga uppmärksamhet på nämde utväg att afvända den ögonblickliga förlägenhet, som de dagligen inträffande, af ingen på förhand ens anade fallissementerna bland Hamburgs mest aktade handelsfirmor härstädes åstadkomma, anse vi oss dock tillika böra uttala den öfvertygelsen, att nämde utväg icke vore tillräcklig att tillvägabringa erforderlig trygghet emot den allmänna fara, hvaraf landet, enligt vårt förmenande, hotas. Dertill erfordrades deremot en sådan, för någon längre tid af t. ex. 2 år utsträckt hjelp, som den i Hamburg beslutade, att nemligen statsverket genom sin kredit beredde tillfälle att, emot säkerhet i varor och andra valutor, erhålla förskott, tilldess sådana panter kunde utan alltför brådstörtad försäljning realiseras och den utländska krediten derigenom amorteras. En sådan hjelp komme icke blott den utländska handeln, utan äfven de inhemska näringarne till godo. Vi hafva förestält oss, att dervid skulle kunna tillgå sålunda: : : 1: Att rikets ständers riksgäldskontor utfärdade svenska obligationer, löpande med högst 6 proc. ränta och förfallne till betalning inom loppet af 2 år, antingen efter 6 månaders uppsägning eller efter utlottning. 2:0o Att sammanräknade summan af dessa obligationer ej skulle öfverstiga 10 millioner rdr rmt. 3:0o Att en särskilt komite skulle ega att efter pröfning af erbjuden säkerhet bevilja derefter lämpade lån på viss förfallotid, emot den i obligationerna utfästade ränta och derutöfver 2 9. provision för 6 månader, till betäckande af omkostnader samt I RAA