värd. Det är härigenom man med visshet vet, att med ytterst få undantag — ty sådana måste finnas — här icke gifves en enda. mer känd afförsrhan, som ej eger flerdubbla tillgångar att uppväga sina skulder. Också har här fortfarande herrskat ett fullkomligt ostördt förtroende, ända till dess på sista tiderna några alarmister uppstått och predikat: hvad betyda alla säkerheter, hvad äro de värda, då de måste realiseras och penmtingar-ej finnas att betala dem med. -Oeh under denna falska förevändning söker man framtvinga det som man sjelf erkänner ej. finnes tillräckligt i marknaden, nemligen penningar. Det behöfves icke mycket skarpsinnnighet, för att inse, att ifall man ytterligare söker draga penningar ur rörelsen; ifall man forcerar betalningar, som ej kunna eller, åtminstone under dessa tider, ej böra verkställas, så arbetar man just i den rikningen, att rubba äfven de mest förmögna personers soliditet och dymedelst. äfven att bereda sig sjelf förluster, som eljest aldrig kommit i fråga. Det behöfs, säga vi, icke stor portion sundt förnuft, för att inse detta, men då icke ens denna portion lärer vara på vissa håll att påräkna, så veta vi ej bättre, än att sakerna ställas på den spets, som nyss nämdes, nemligen att blygseln ställes mot den galna förskräckelsen. Detta vinnes bland annat och till en början dermed, att t. ex. hrr mäklare bestämdt vagra uppsäga penningar för sådana personer, om hvilka de känna, att de ämna draga de uppsagde medlen ur rörelsen, utan låta sedelhafvarne sjelfve få roa sig härmed. Kanske tvekar en och annan att utsätta sig för detta obehagliga framträdande. — En annan sak är naturligtvis om uppsägningen sker för personer, som bringa penningarne på ett eller annät sätt åter irörelsen — det är icke om dem vi tala. Så vidt vi förstå, behöfves här det aldramesta af tillgängliga kapitaler, till mötande af de inkommanle, protesterade vexlarne. Dessa pappers natur är af den beskaffenhet, att de måste betalas. För dem böra alltså alla krafter reserveras. Och genom att det göra, genom att inbördes menagera alla andra liqvider till dess vexelaffärerna blifvit rangerade, hvilket med hjelp af den nu öppnade krediten i England bör låta sig göra snart nog; skall Göteborgs samhälle lugnt trotsa hela denna kris, hvilken liksom en hvirfvelvind kakar och ruinerar affärslifvet på andra orter. Och detta mål vore väl, förmoda vi, värdt någon möda, t. o. m. någon uppoffring, ehuru oangenämt det ordet ljuder i vissa personer öron. Det skulle, förmoda vi, äfven medföra sin framtida ekoaomiska vinst, att hafvå mött denna storm på ett sätt, som ingifver aktning icke blott för soliditet, utan för hvad bättre är: för sans, lugn, klokhet, redbarhet och inbördes hjelpsamhet. En handelskår, som uti en svår och kritisk tid utvecklat dessa egenskaper — ty hvad är det för ära dermed, då ingen fara är för handen? — skulle, förmoda vi, tillvinna sig ett förtroende, som äfven i materielt afseende skulle i framtiden gälda ögonblickets uppoffringar. — Från Fahlun skrifves den 3 Dec, Ända in i våra Bergsoch skogsbygder skall man, kanske länge, -komma att erfara inflytelsen af en så våldsam skakning just i de delar af verlden, som förnämligast varit afsättningsorterna för våra produkter; och med prisvärd försigtighet lära bruksegare och andra betydligare industriidkare i orten redan beslutit inställandet eller inskränkåndet af bygnadsoch dylika företag, som kuona uppskjutas till lugnare tider med bättre penningställning, o. 3. v. Men någon svårare följd af den utländska krisen, än denna jemförelsevis ringa olägenhet; har man — såsom oss blifvit försäkradt af personer med omfattande sakkännedom — ingalunda att här befara. Tvärtom tordes det ekonomiska välståndet och det inbördes förtroendet, grundade på en lugn affärsverkverksamhet utana svindlande spekulationer och halsbrytande risker, i vår ort kunna anses mera allmänna och betryggade an i de flesta, för öfrigt bättre lottade delar af Sverge.