Aftonbladet – 7 december 1857, sida 1

väst, och-innan han: kunde ana hennes afsigt; bade Lotta den redan i handen. Julias hälsduk! sade hon med en ton; livars omfattande uttryck skulle hedrat hjeltinnan i en tragedi. Det låg i hennes. utseendeoch -sättet, på hvilket hon .utstötte dessa tvenne-ord, så mycken förvåning, missräkning; svartsjuka och vrede, att äfven den oerfatne och hederlige Lars Abram fullkomligt fattade deras betydelse. i: j ; i; Åhy det var då för Julia alla:dessa saliga Minnena;: de härsensliga promenaderna... det är Julia du älskar ? I Lars Abram stod som förkrossad. Den Pa etiga flickan hade med ens väckt sömnAngaren; ..och liksom denne .sofvande går trygg -på de; farligaste ställen, men i-samma ögonblick ihan vaknar faller svindlande idjupet, så stod den arme ynglingen förfärad -öfver den upptäckt han sjelt gjort, och ur stånd att begripa. hur han så länge kunnat vara blind för sitt hjertas tillstånd. Lycka till!... denkärleken.kommer.då icke att få mycken framgång, det kan jag förespå dig... Man bör icke gapa öfver det man aldrig, förmår svälja, fortför Lotta spefullt, och nigande hånligt för-den trolöse inbillade älskaren, skyndade-hon bort. Lars Abram sjönk. ned på brädet, der den bastanta Calypso hyss legat, fullt ut lika yri hufvudet som någonsin den dygdige Telemaque; då han störtade sig i håfvet för att undkomma sin tjuserska, ; All -hans lycka var förbi, ty ihansödmjuka och blygsamma smne fans intet hopp: Hur kunde han tänka påratt den sköna och rika flickan kunde älska den fattige. obetydlige.studenten ? Och om också hon kunde älska honom, så-skulle hennes högmodiga föräldrar aldrig gilla denna kärlek. Nej, det var en dårskap att endast tänka derpå. Och han hade med hela kraften af sin vilja, hela Stvertygelsen om sin pligt bekämpat. denna års Pp: ! i a Ifrån detta ögonblick var allt lugn och all trefnad förlorad för den stackars Lars Abram.