med. erkännande af det ifrågavarande arbetets nytta för orten. För bifall deremot uppträdde Smålands, Blekinges och Skånes representanter,: förnämligast Medin, Ola Månsson, Jöns Persson och Daniel Danielsson. Vid voteringen befunnos rösterna vara så fördelade, att 53 voro för bifall och 45 för afslag. Östman förfäktade en särskilt mening, nemligen att blott 175,000 rdr måtte anvisas såsom anslag, men lånet bestämmas såsom utskottet föreslagit, och således statsbidraget inskränkas till en million, men då Medin förklarade sig heldre önska afslag än nedprutning, så afstod Östmann från sitt yrkande och förenade sig med dem, som röstade för afslag. v—L Ridderskapet och Adeln Vi anse oss böra återkomma till en fullständigare redogörelse för den öfverläggning, som egt rum på riddarhuset om statsutskottets memorial n:r 169, med förslag till stadganden angående de i kronans kassor influtna medlens tillhandahållande för allmänna rörelsen, och göra nu början med den debatt, som egde rum första dagen frågan förevar, eller i. onsdags. Öfverläggningen öppnades af General Lefren; som till en början erinrade derom, att ständerna vid.:denna; riksdag beslutit inträda i ett statslånesystem, och att det derföre nu var om möjligt ännu angelägnare än tillförene, att landets , kredit uppehålles, för hvilket ändamål åter han ansåg oundgängligt, 1:o, att myntvärdet upprätthålles, 2:0, att svenska statsverket bibehålles i det förträffliga tillstånd, i hvilket det sig ända ifrån 1809 års riksdag befunnit och sig ännu lyckligen befinner, samt 3:0, att svenska riksgäldskontoret, hvars namn uttrycker det ändamål, som med dess inrättande afsågs, må uteslutande befatta sig med riksgäldens skötande utan all sammanblandning hvarken med banken och statsverket, ännu mindre med filialoch privatbankerne, hypoteksföreningarne eller privates affärer, samt att riksgäldskontorets verksamhet så bestämmes och ordnas, att den icke råkar i strid med bankens och statsverkets, utan så, att dessa trenne förvaltningar må kunna verka hvar inom sitt område, utan att på hvarandras intränga och deriI genom åstadkomma oredor; samt verkningar stridande mot rikets allmänna intresse. Talaren anförde derefter hvad som i grundlägen finnes stadgadt om banken, om; riksgäldskontoret och om statsverket, samt ansåg af dessa stadganden följa datt, enligt gällandegrundlag, trenne från hvarändra skilI da hufvudförvaltningsverk i riket finnas: 1. FörvaltninJ gen af riksens ständers bank, som, i egenskap af privilegieradt bahkbolag, står under bolagets (riksståndens) egen uteslutande förvaltning, som af deras fullmäktige besörjes, med oeftergiflig pligt å bolagets sida, att samvetsgrannt upprätthålla rikets myntvärde, emedan bolaget fått sig öfverlåtet det oerhördtstora privilegium, att genom sin bank utgifva sedlar, som för mynt i riket må erkännas,, ett privilegium på hvars rätta bruk, eller missbruk, statens och hvarje enskilt medborgares väl eller ve hufvudsakligen beror. 2. Förvaltningen af rikets gäld; hvilken rikets ständer, genom sina fullmäktige i riksgäldskontoret, ega att uteslutande ordna och besörja, i följd af deras egenskap af det sig sjelf ensamt beskattande svenska folkets ombud, och på hvars förståndiga och varsamma skötsel upprätthållandet af statens kredit beror. 3. Förvaltningen af rikets statsverk; hvilket åligger lonungen att uteslutande, genom sina embetsmän, låta besörja; utan allt intrång från riksgäldskontorets sida, men under de kontroller af revisorer och kommande riksens ständer, som grundlagarne bestämma. Talaren sökte derefter visa hur dessa trenne hufvudsakliga penningeförvaltningar blifvit skötta under förflutna tider, för att man deraf måtte hemta vårningar för det närvarande och för framtiden: Han erinrade dervid huru myntvärdet successivt sjunkit från 1664 till 1834, men sedan dess till följd af realisationen varit lyckligen upprätthållet, och derigenom näringarnes bestånd och förkofran varit betryggade. Han erinrade vidare, huru riksgäldskontoret, under den tid riket icke haft någon gäld, erhållit flera för dess ursprunliga ändamål fremmande bestyr, och han uttalade sin farhåga, att om man vidare fortginge på denna väg, skulle statsutskottet efter hand komma att tillvälla sig ett otillbörligt inflytande. Han önskade och hoppades dock ingen förändring i detta hänseende vid denna riksdag, men trodde riksgäldskontoret framdeles böra befrias från för detsamma främmande förvaltningsomsorger och dess verksanihet inskränkas till förvaltningen af rikets gäld och vården af rikets kredit.. Talaren fullföljde derefter: Jag har velat förutskicka dessa nu anförda allmänna . betraktelser; för att tillkännagifva de grunder på hvilka jag kommer att rösta för afslag å statsutskottets förevarande så kallade memorial; som innehåller 1:0 förslag till åtskilliga genomgripande förändringar i nu gällande grunder för riksgäldskontorets och statsverkets inbördes förhållanden, som otvifvelaktigt skulle komma att på begge utöfva en menlig verkan; 2:0o förslag att ålägga riksgäldskontoret att bedrifva en vådlig lånerörelse med hypoteksföreningar och privatbanker, alldeles oförenlig med riksgäldskontorets bestämmelse, och i allo oförenlig med de pligter riksens ständer åligga, såväl att upprätthålla rikets myntvärde, som att tillse det rikets intrader städse må varda tillgängliga för bestridande af rikets utgifter, antingen detta sker genom riksgäldskontorets eller statsverkets åtgöranden; va. rande det; för allomr klart, att om-statens till statsutgifters bestridande bestämda. medel inblandas med och bindas uti hypoteksföreningars och privatbankers lånerörelser, dessa medel icke, som sig bör, kunna i alla händelser vara disponibla för sina äfsedda ändamål; ett förhållande, som sorgfälligt börundvikas, icke framkallas, minst af riksens ständers statsutskott, hvars främsta åliggande är att genom sina förslag bereda ordning och stadga i statens penningeförvaltning. Statsutskottet uppgifver i bilagan litt; C. attriksgäldskontoret, genom uppköpta obligationer och meddelade lån mot pant, hypoteksföreningsjemte andra obligationer: ifrån 1842 till och med 1856 (på 15 år) haft en inkomst af tillsammans 1,380,000 rdr bko. Delar man denna, summa med årens antal, så belöper sig i medeltal på år omkring 92,000 rdr bko. Utskottet meddelar äfven (litt. B.) att riksgäldskontoret vid 1856 års utgång egde en genom dessa utlåmngar tillvägabragt btestående kapitalfordran af hära 3; million bko. Dessa resultat hafva vunnits genom användande af riksgäldskontorets besparingar, i enlighet med de för riksgäldskontorets förvaltning gällande bestämmelser, och således äro åtgärderna i allo klanderfria. Men jag frågar, fom detta samlade kapital; af nära 3! million rdr bko, under nuvårande allmänna penningeförhållanden är disponibelt för bestridande af riksgäldskontorets varande och blifvande utgifter. Jag frågar, om dessa af rikets ständer gifna bestämmelser, sedan riksens ständer antagit statslånesystemet, kunna och böra blifva framdeles gällande? Jag frågar vidare, om de rimligen, kunna, såsom statsutskottet nu föreslår, utsträckas äfven till utlåning. af statsverkets, af ständerna anslagne medel, och slutligen om statens riksgäldsmedel l s xunna och böra användas till bedrifvande af låne-s rörelse med hypoteksföreningar och privatbanker, samt såmedelst göras odisponibla för sina bestämda ändamål, då penningekris inträffar, sannolikt äfven om sådan icke eger rum. Jag Kar aldrig varit del egare i någon privatbank, men är en bestämd Vän af dessa banker, sådäne de nu i vårt land äro inrättade: 1:0o emedan de gagnat och gagna näringsrörelsen; 2:0 emedan de hittills varit rikets ständers hanka hägtana nh måltleeennta sw? I TRE