; Nere Vid sjöstranden fans en tät berså af hägg och al; Här bråkade Julia med sin mor deh sin guvernant; märisell Bavard, en gammal stel och kruserlig dam; som ständigt talade iskå, sitta och arbeta; men bredvid denna ersä fans en? gammal krokig pil, hvars stam bildade eft beqvämt säte, och hvars långa veka grenar Bängde ända ut i vattnet. Här brukade den tunga flickansitta helt: ensam, ömsom läsande; ömsom blickatfide drömmande utåt sjön. —51 ! 3 j Hur långt omkring i parken. Lars Abram. än: promenerade, så än e det; sig likväl alltid, .att hans steg till slut stäldes åt detta båll, atan att han sjelf tänkte derpå. . Denna gamla bil var alltid -hans mål, den tycktes ega;:en ragningskraft, som han aldrig: motstod, och ständigt stannade han här, likväl endast då, när han var säker att finna stället tomt, ty att göra sig skyldig, till en sådan djerfhet, som ätt störa. Julia på sin älsklingsplats, det kunde. aldrig falla honom in. Emellertid fans det någon, som bättre reAlekterade öfver hans promenader än han sjelf. Lotta, som med temligt förtroende till sina egna .. behåg äfven tyckte sig ega mycken skarpsinnighet, började tröttna vid den passiva rol. Lars Abram oaktadt hennes förekommande sätt bibehöll, och öfvertygady, att ingenting unnat än öfverdrifven blygsamhet och tafattnet afhöll honom ifrån att uppbenbara det ntryck, som hon nödvändigt borde hafva gjort på hans hjerta, beslöt hon att hjelpa honom ur detta förmenta bryderi och helt behändigt mprovisera en scen, der den blygsamma barnlomsvännens rol blef gifven. Lotta hade märkt hur ofta han satt nere vid sjön, fördjupad i tankar på henne, derom var hon öfvertygad, och ef dag när den öfriga familjen var borta, så att ingen öfver