got hopp. Den blygsamme Lars Abram skulle ansett som det galnaste påfund i verlden, om någon sagt honom att-han älskade Julia: Men han njöt, i.sin vördnadsfulla beundran, af ;sällheten. att andas: samma luft; som hom ——som: romanförfattarne uttrycka sig, -— att se och höra henne hvarje dag, att vistas i Hennes grannskap, . vandra vid -hennes sida Tågra: minuter,under dessa förtjusande pro-rhenader :som hela familjen nästan hvarje afton företog; att,säga henne namnet och egenskaperna :hos en. blomma som Kön hittat, ty Ears: Abram var. också. en smula botanikus, och. Julia tycktes; med särdelas nöje lyssna till den undervisning han ibland gaf de båda sinå:gossarne i denna vetenskap. : Sant är att den beskedligå Lotta också fått sen. synnerlig håg. -att göra. promenader och -derunder få veta hvad malört och tenfana, hette på. latin, och att hennes små dvicka. bruna ögon med särdeles beundran doch ömhet hvilade på den lyckliga informatorn, i stället för Då malörten, .under dessa upplysningar, samt att hon vid deras färder å sjön ofta.-suckade mycket djupt, och önskade; sig ligga på sjöbotteri, utan all anledNing och emot allt sundt förnuft, men Lars Abram gjorde ingen. reflexion deröfver, och till och; med de utomordentligt stora smörgåsar, försedda med allehanda Jäckert tillbehör, och de öfyerfulla, kaffekoppar hon skickade upp till honom, då han och gossarne åto frukost. på sina rum, förmådde ändå icke öppna hans ögon — intagen som han var af en enda känsla, och gående som i en magnetisk sömn — för det-omisskänneliga intryck han gjort på den raska Lottas hjerta. ; Gud vet hur.länge han skulle kunnatlefva lycklig i okunnigheten af sina egna känslor, omsicke ödet i mamsell. Lottas person upplyst honom derom: