Aftonbladet – 4 december 1857, sida 1

————— ika fattig som du, har icke hälften af dina kunskaper, men jag förstår att visa hvad jag har, och till och med något mera — jag har, tack vare mitt lynne, mitt sätt att taga verlden och menniskorna, hittills kunnat slå mig väl ut och till och med kunnat vara dig nyttig ibland. Jag har sjungit, druckit och varit glad, under det du legat här inne, ofta alldeles förtviflad och förbi; jag har en vän. i hvarenda kamrat, är omtyckt af alla, då deremot du, med dubbelt flera goda egenskaper, är känd af ganska få och har knappt någon enda vän att räkna på mer än undertecknad; ty sannjngen att säga, så anser man dig för en tråkig enstöring, och deruti har man rätt. Jag reser nu min väg med den största heder, och alla anse mig för en förb... treflig kurre, som kommer att göra lycka i verlden... Nåväl! de skola på min ära få rätt... jag skall nog gripa lyckan i lufven. Och du har den bästa borgen derför i ditt eget glada lynne, hederlige Ernst... sådana menniskor som du äro vår Herres söndagsbarn, motgångarne och obehagen i lifvet halka öfver deras sinnen som regndropparne öfver blombladen, det är blott de angenäma intrycken som stanna qvar, det medfödda solskenet inom dem sprider sin glans öfverallt utomkring dem. De äro lyckliga, men .orsaken till deras lycka ligger ändå i lättsinnet af deras lynnes Nå Ja, om du så vill, men kalla det heldre lätt sinne. Dessutom, föratt inför dig åberopa en auktoritet, så säger ju en af dina gamla filosofer, Protagoras, eller hur han hette, att -den enda sanna indelningen af-föreställningarne är den i angenäma och oangenäma, och den, som förstår att förvandla ett oangenämt intryck till ett angenämt, den är viss. Det der var nägot som fästat sig i mitt minne, emedan jag tyckte det var en ibland de få kloka