en Detta bref, som med sina sneda rader, sin svårlästa stil, sitt djerfva stafningssätt och anspråkslösa innehåll skulle förefallit hvar och eh föga intressant, syntes likväl väcka så många tankar och minnen hos dess egare, att de helt och hållet öfverväldigade honom. Hans bleka ansigte hade fått ett ännu mera drömmande och svårmodigt uttryck, han förde handen till pannan och stod orörlig några ögonblick. Slutligen vände han sig om, öppnade en dörr midt emot den, hvarifrån han nyss inkommit, och gående genom en lång och smal garderob, letade han sig fram i mörkret några steg, skickligt undvikande de skor och kläder, som upptogo ena väggen, och diverse saker, såsom en härfvel, en nystfot, knippen af garnhärfvor och nystan, korgar med ull o. d. på andra sidan, framkom han till en annan dörr, som han sakta öppnade, och tittade in. Detta rum, nu upplyst af eldskenet ifrån en ammal sprucken postlinskakelugn med blå och hvita rosor, upptogs till en tredjedel af en stor sparrlakanssäng, hvars bastanta jag, pet par uppburo ett sängtak, prydt med en bredveckad remsa af groft gulrutigt tyg, lika med de fördragna omhängena. : Ett litet bord med spensliga ben och små fastsittande nåldynor af urblekt siden i alla fyra hörnen, en Väggklocka i brunt fodral med en af rök och ålder mörknad tafla, på hvilken man med möda urskilde numrorna, en spinnrock, en gammal fåtölj, några gamla gulnade kopparstick, SI Er utklippta ur böcker, föreställande Mårthen Luther, Melanchton och några gamla biskopar med kalotteri medaljonger med latinska underskrifter, en målad gratulation på Dorothea-dagen, -med blodröda brinnande: hjertan, englar klädda i -kalsonger och hållande emellan sig ett altare, balanserandepå en blomstergirlang öfver en vers, hvars sista högtidliga uttryck icke kunnat rymmas Inom-Ppäpperets trånga gräns och derför lemnades åt aningen. Några blomkrukof med krusig grön gera