Aftonbladet – 2 december 1857, sida 3

i (Insändt.) x MWesierbottens.län? har tndtligen; igendår medverkan af sin nuvarande skicklige administratör, sin nitiske landshöfding, med: allvar gjort försök att erhålla en lägre landtbruksskola. Detta län, hittills uti anslägsfrågor ett rikets ständers stjofbarn, har i vetterligen under decennier ej åtnjutit något på hela ; länets kultur direkt verkande och alsedt statsanslag, med undantag af dess anpart uti åtgärderna för reformen af hela rikets allmänna : undervisningsanstalter () men väl har detsamma : efterlemnat en sorglig ryktbarhet från spanmålsundsättningsåren, och alla deraf föranledda finänsiella misstag, oredoroch — sit venia verbo — industriknep. Med missmöd anc ser följakthgen modren Svea sina barn invid ochder nedanför polarcirkeln, men hvem. eller hvilka hafva åstadkommit, och hvad har man att tacka för, att numera de Bottniska provinserna kunna under missväxtår reda sig utan dessa dyrköpta understöd? Jo, svaret måste blifva: hufvudsakligen de norrländska skogarne. 3 Hvarje förnuftig menniska inser, att en dylik skogshushållning icke kan bära sig i tidernas längd; och att den skall -medföra. död och undergång åt alt, hvad mensklig odling kallas uti Norrland. Men hvilka medel finnas väl för att uti dessa provinser införa en annan hushållsplan, så att de utan skadlig skogsafverknig kunna under sina svaga år med egna tillgångar lifnära sig? Vi kunna ej inse, att andra medel finnas, än att Sverges regering och ständer måste genom alla möjliga: åtgärder och kostnader söka väcka lifva och befordra invånarnes håg, omtanke och kunskaper för åkerbruket i förening med en förbättrad lagstiftning för skogarne. Vi hafva visserligen hört följande paradoxer framställas, såsom att någödt rationelt jordbruk ej kunde komma i fråg: för Nordlandena förr, än deras afytterliga skogsför råder vore uttömdä, eller ungefär Jäkasom våra beskedliga lappar sägas hafva lärt Konsten att skjuta och att misshushållningen borde få ohejdadt fortgå, tills att folket sjelft finge lära sig inse Vigten af denna egendom för efterkommande slägten; men vi fråga tillbaka liknelsevis, månne det är rim och reson, att tillönska en utsväfvande menniskas krafters rörsvagande och uttömning, och sedan derigenom kunna vänta sig ett förändradt kraftigt arbetslif, eller att. påstå, att man först då kan riktigt sätta värde på brödbiten, när man blifvit en usel tiggare. Westerbotten, har sålunda ett nödtvunget behof ai landtbruksskola. Länet saknar all till-stymmelse för det lifliga possessionat-agrikulturintresse, som på södra orterna väcker en rättvis beundran. Allmosen vidhänger halsstarrigt förfädrens från hedenhös ärfda åkerbruksvanor och -åsigter, hvilket arf kan vara godt att tillita emot projektmakare, men är en öfverflödstillgång vid fråga om uppenbara misstag och galenskaper. För öfrigt besitter samma allmoge goda förståndsgåfvor; lätt fattningsförmåga och en liflig vettgirighet. Att numera kunna erhålla en driftig, kunnig och omtänksam jordbruksdräng, lyckas svårligen. -Lathundsmetoden frodas och inläres, ju flere skogsoch timmeryxor tillverkas. Ordet mejeri har någon person föga kännedom om; smör-: tillverkningen är merendels usel, och osnyggheten dervid öfvergår all beskrifning; ost gitter och förstår ingen tillverka till afsalu; mjölken finnes knapphändigt till husbehof. Vi undanbedja oss obehaget att omnämna den vanliga beskaffenheten af åker och äng. Men äfven från statsekonomisk synpunkt vitsordas länets behof af en landtbruksskola. Man sväfvar ännu uti ovisshet, och åsigterna äro skiftande, hvilken åkerbruksmetod bör, såsom allmän regel, användas i afseende på de bottniska provinserna. med deras kli matiska och geologiska förhållanden. Proportionerna emellan foderväxtodling och derpå grundad ladugårdsproduktion, eller sädesodling, såsom hufvudnäring eller binäring, äro för dessa provinser ännu ej faktiskt uppdragna och begränsade. . Härtill fordras både teori och praktik, och hvilka äro de rätta experimentalfälten och rågångarne härför, om ej dessa läns landtbruksskolors egor och räkenskaper? Vi känna ej, att någon af Sverges utmärktare vetenskapsmän anställt undersökningar i meteörologiskt och geognostiskt hänseende under någon frostnatt i Norrland, cech likväl skulle hundratusentals invånares egendom, ja lif och helsa, hafva oskattbar fördel af sådana observationer. Månne ej en landtbruksskola kan lemna rika materialier härtill? Frostnatten är det ena året i jemförelse med det andra lika nyckfull och märkvärdig till sina verkningar, som koleraepidemien. Flera problemer voro äfven att åberopa, men vi torde redan. hafva tröttat läsaren. Skolans lokal, Ytterväfle 5 .:dels mantal uti Umeå socken, cirka ?,, mil från residensstaden och kongt. hushållningssällskapets förvaltningsutskott, synes ega de fleste för en norrländsk landtbruksskola passande fördelar, som man deromkring kunnat förskaffa sig, nemligen: god och varierande jordmån uti gammal åker, nybruk och äng i en sammanhängande figur af nära 100 eometriska tunnland, ypperliga angränsande lägenher för nyodlingar af flera 100 tunland,tillfällen för flera ngsvattningar och för sjöutgräfning; numera vigtiga saker för Norrland, vacker och treflig belägenhet, lätt tillförsel genom grannskap till stad, byar som idka hafssjöfiske, och lastageplatser, och af samma orsak ändig afsättning af landtmanmaprodukter på stället. rörutom en ständig gradmätare på skolans jordbruksåtgärder genom jemförelse med andras tillstötande egor; allt förmåner, som ej så lätt låta förena sig på ett ställe. — (1) Härtill kan i ett visst hänseende föras herr assessor Plagemanns industriella mission till Norr land till fromma för några socknar under några år. (Insändt.) Ändtligen har då fråga förekommit om indragning af kongl. krigshofrätten, en åtgärd, som säkerigen af de Aacsta ckuylla vinna hkifall. ifall dan kanda