Aftonbladet – 2 december 1857, sida 2

Stan ApunKt: stod I en Sadalhl SLA INCA Nella den nyare tidens anday att ingen fästade. nåson vigt vid deras vanmäktiga protester. Man kände öfverallt, att det bestående endast stödde sig på makten, och att utgången af cn strid emot detsamma icke var tvifvelaktig, då len understöddes af folket, som hade ctt. lifigt medvetande om skilnaden mellan hvad som var och hvad som borde vara; regerinarne kände sig isolerade och vanmäktiga: de höllo visserligen igen, men sökte dock bibehålla ett sken af att de stode på den sanna upplysningens och frihetens sida, i det de då och då gjorde den högröstade, ftillitsfulla oppositionen små eftergifter. Oppositionen sjelf stod såsom en kompakt massa emot det bestående, men förde dock -samtidigt den Nliflizaste debatt om huru staten skulle. organiseras, då det gamla störtade samman och det behöfdes blott ett utmanande ord i pressen eller ett dristigt yttrande i en offentlig församling för att elektrisera en hel nation och förmå. regeringarne att utveckla hela. den makt, hvaraf de voro i besittning. . Nu dercmot. ser. man nästan med likgiltighet författningar oktrojeras, pressen undertryckas, polisgodtycket aflösa lagen, toleransen förnekas och alla de grundsatser trampas under fötterna, hvilka tillförene-ansågos så heliga, atttill och 1 med de starkaste-regeringar endast på omvä-Jt ar och med den största försigtighet vågade så dem på lifvet. I Tyskland hår man uti detta hänseende gått så långt, att man deraf måste draga den slutsats att nationens slöhet öfverstiger alla gränser, och efter -hela den serieaf kalamiteter det genomgått, måste det nu vara. ett stumt vittne till, att förbundsdagen öfvertager arfvet efter, den. upplösta heliga alliansen -och uppträder såsom. för-Å: fäktare, af den monarkiska principen, i ty så kallar man för närvarande absolutismen. ) I Österrike börjar man redan åter inspärra ju-J: darne i särskilta qvarter af städerna, och pro-p fessorerna i de filosofiska och naturvetenskapliga disciplinerna underkastas det katolska presterskapets censur, I Frankrike petitioneras till kejsaren, äfven i sådana angelägenheter, af hvilkas lösning hela statens välfärd är beroende; fransmännen. vänta numera intet af sig. sjelfva, utan allt af regentens vishet. Det höres knappast en svd -protest mot detta förhållande; alla underkasta sig villigt. det bestående och till och med i ett land sådant som Sverge, der icke något afbrott inträffat i den lugna utvecklingen, passerar det temligen spårlöst, om också icke utan invändningar från den liberala pressens sida, att en ringa eftergift för yrkandet på religionsfrihet strandat mot de privilegierade och de okunniga samhällsklassernas motstånd.. Endast i tret mindre stater — vi tala naturligtvis, icke. här om länder sådana som England. eller Schweiz, der friheten synes för alltid -ha segrat — visar. sig ännu något spår af den förra rörelsen, och der står ännu den -gamla striden mellan vantro: och upplysning, mellan. frihet och despoti ännu i ljusan låga, ja -.den föres just i dessa dagar häftigare än någonsin. Sardinien har nu afslutat sina allmänna val, och ehuru underrättelserna härom endast genom andra och tredje hand ingått till oss, äro de dock tillräckliga för ätt visa, hvilken ofantlig rörelse, som herrskät der i landet. Från hvarje predikstol i hela landet hafva presterna; med den heliga skrift i Handen och stödjande sig på påfvens auktoritet, hotat sina åhörare med eviga straff samt att uteslita-dem från Hvarje förbindelse med kyrkan, ifall de röstade på den :kätterska regeringens kandidater; man har åter sett barninstrålen i presterskapets hand, män bar åter hört det yttra, att det är berättigadt att herrska i staten; ja, iSavoyen hafva landtpresterna till och med öfvergifvit sina socknar och hafva såsom missionärer vandrat omkring i landet: med krucifixet i handen, för att låta valmännen gå ed på att de skulle röstå på reaktionens kandidater. Det högre presterskapet har i-herdabref Ftträtsig isamma anda och förklarat det vara hvarje god kfistens pligt att icke rösta på någon annan än den. söm hans biktfader utpekade för horiom: Den liberala pressen har till svar härpå visät nationen, hurudant tillståndet: är ide länder, -som stå under-presterskapets faderligastyrelse) talat om ingvisition: och -tröstvångsåmt erinrat valmännen, att de hade Italiens frihet ochoberoende i sina händer. Under en sådan agitation, hvilken :å ömse sidor, ständigt? tillväxt i våldsamhet, hafva valen försiggått. : Valmännen: hafva utan tvifvel: i: utomordentligt stor mängd deltagit i valen3 vi hafva icke någonstädes funnit någon uppgift på, i-huru stort antal de. varit tillstädes; men: endast ganska få hafva, efter hvad som passerat, kunnat hålla sig undan, och om -valstridens häftighet. vittnar den omständigheten, att:i flera: valdistrikt omval skett, derföre att ingen af Kandidaterna vid första omröstningen erhöll den af lagen föreskrifna majoriteten... Man-känner, nu resultatet nästan fullständigt, : Den sardinska deputeradekammaren räknar 198 medlemmar; 165 val äro kända, och af de valde uppgifvas 90 såsom ministeriella och liberala, 51 såsom reaktionära och 24 så om demokrater. De sistnämde skola emellertid i många fall rösta med regeringen, emedan den. onaturliga koalitionen mellan dem och presterskapet upplöstes redan under valförrättningarne. — Belgien går nu en dylik situation till mötes; den 10 dennes skola allmänna val till deputerade kammaren förrättas, hvilka skola afgöra, om staten skall styras af de liberala eller de klerikala, och agitationen. har redan länge varit i full gång. Det katolska partiet pästår, att det endast genom en emeute blifvit undanträngt från makten, att det Hade den pärlamentariska majoriteten för sig, samt att det ic e vill göra något ingrepp i statens sjelfständighet; det liberala partiet svarar, att konungen har rättighet att upplösa deputeradekammaren, att minist:rombytet icke variten följd af gatuoroligheter, utan en parlamentarisk nödvändighet, samt afvisar de Beskyllningar för irfeligiositet och immoralitet, som presterskapet slungår mot detsamma, på sammå gång det af välgörenhetslagen, som hotade 2 staka 2 KÄR fönssan R