Aftonbladet – 26 november 1857, sida 1

fan promenerar in i denna dödens stad, med tenlagda breda gator och marmorpalatser, wvilkas invånare slumra i helig tystnad. Kyrkogården höjer sig amfiteåtraliskt, cypresser, ccasier, kastanjer och lindar bilda allcer ängs gatorna och öfverskugga de vackra kapellerna, som äro uppförda öfver fvarne. Kastar du en blick in a gallerdörren till ett kapell, så ser du derinne ett litet praktfullt altare, prydt med krucifix, madonnor, jus och immortellkransar. Framför altaret stå bönstolar, på hvilka efterlefvande knähöja och förrätta sin andakt vid besök i kapellet. Var god och säg mig: hvar är Berangers graf? frågade jag en arbetare. så Jag skall följa er dit) svarade han. ,Är ni en vän af Beranger, och ni för inte med er en bukett eller en immortellkrans ? Jag ursäktade mig med att jag var främling och således icke kände till bruket. Vi stannåde vid grafven, öfver hvilken vår upprest en enkel stenpyramid, på hvilken mån läste: Åt Manuel af hans medborgare och sedan: Beranger, född den 19 Augusti 1780, död den 16 Juli 1857. Kring foten lågo en mängd friska buketter och kransar, och i sjelfva inskriptionen såg jag qvinnor af folket fastsätta små buketter af penseer. Grafvården är enkel, som författarenb, yttrade jag till min ciceron. Ni har rätt svarade denne. De flesta stora män, som hvila på Pere Lathaise, ha enkla minnesvårdar. De stolta marmorpalatserna tillhöra i allmänhet familjer, som icke på annat sätt kunnat bereda sig ett namn. Men den enkla pyramiden, som ni här ser, blir snart utbytt mot ett praktfullt monument, som kejsaren skall låta uppföra öfver vår älsklin På Pure Lachalse äro många utmärkta män