Aftonbladet – 26 november 1857, sida 1

Pariserkuskarne äro i allmänhet originaler, liksom Stockholms åkaredrängar. De förre ha dock en viss belefvenbet och verldsvana. En pariserkusk ses ofta sitta på kuskbockeri och studera Sue, Dumas, Scribe, Legouv:; Beranger, Denneny och andra nyare pariserförfattare. Hans käraste lektyr är dock tidningarne, hvilka läsas af parisarne icke allenast på-caf erna, utan äfven på promenaderna både i vagn och till fots. Tidningsliteraturen: är lika begärlig som gigot och söppa. Också öfversvämmaås man at. joärnaler och små skrifter, isynnerhet på boulevardernä, der man finner små näpna tidningsbutiker så nära bektägna hvarandra -på trottoirerna som . konkurrensen tillåter. Icke nog med att man följer med sin tid hemma, på cafiet och på gatan, man gör det äfven. på teatern. Du hinner icke in i Korridoren förr än du belägras af tidningskolportörer, som fulja dig ända in i salongen. Om du kastar en blick omkring dig vid ridåns uppgång, finner du hela publikum, från golfvet till taket, läsa tidningar. Är pjesen tråkig, så tittar man icke på skådespelaren, man tittar hellre då i tidningen. Den skarpaste kritik en författare kan röna är den om. publiken läser -Figaro, LEntre Acten, Vert-Verto, la Patrie och la Presse under uppfrande af hans pjes. En ung parisare, som skrifvit några lustspel, påstod att en kallsvett öfvergick honom en gång, då han såg salongen staga till tidningarnen. Han sjönk maktlös ner på en stol och kom först till sans efter tio minuter, då han väcktes till lif af en ibållande stark applåd. Under vägen till Pere Lachaise passerades Julikolouncen, upprest, som kändt är, till att f.reviga de franska medborgare, som grepo till vapen Och stridde för frihetens sak under de minnesvärda Jylidägsråe 1830: Denna kör Jötin innehåller öfver 163.000 K metall och