Aftonbladet – 25 november 1857, sida 1

alla frågade: Hvad är det? hvad är det? Slutligen kom äfven polisen och tittade upp mot: himlen och frågade: Hvad är det? Det är ingenting, svarade slutligen en af spefoolarne, vi bara se på — wädretn: trax. invid Pont S:t Michel ligger ett ruskigt grått hus vid den prosaiska och något enformiga Seinen, egendomlig genom de h: ga stenbäddar, hvari den är innesluten; Folket strömmade in i det gråa husets Det var det omtalade La Morgue, der fubna lik af obekanta personer utställas i tre dagars tid. En hemsk syn mötte mig vid inträdet i detta hus, som gifvit rikt stoff åt de franska gräslighetsförfattarne. Fem stirrande kadaver lågo innanför: ett galler på svarta bänkar. La Morgue är förtviflans, nödens, brottets, lastens, med ett ord: parisermysteriernas paradsäng. En obehaglig känsla af rysning och nedslagenhet öfver det usla och eländiga, som fins i sstörre städer, bemäktigar sig ovilkorligen den besökande i La Morgue. Jag såg en död ung dam -begapas nyfiket af massan, som finner riktig njutning i dylika skådespel. Ingen visste. Hvem den döda var. Dagen derefter lästeYag i la Presse, att hon var dotter till en ansedd familj och att hon oväft sig i ett badkar i ett af badhusen i Seinen, i förtviflan deröfver att hon blifvit öfvergifven af sin älskare. Men bort ifrån la Morgue! Låt oss promenera uppför Rivoligatan till reformerta kyrkan FrOratoire, belägen snedt emot Louvren: Under vägen dit kan -man ej låta bli att stanna och se på de. eleganta butikerna, der trafiken är mycket lifligvid middagstiden efter svensk tidräkning. I-en butik köper sig en filletten ett vidunder till krinolin, som skall på aftonen begagnas i Jardin Mabillen, ett lustställe, der den förnäma och borgerliga verldens rouger betala 3 francs i träde, men