Aftonbladet – 24 november 1857, sida 2

på ,Marla torsanmmning I samt a julgaratcmti, AA Sjuä-1. huset vid :Såbbåtsberg. voro i. dag kl. 9 f. m. 4 avarliggande.: Sedan sjukdomens början häfva inalfes 1311 insjuknat och 663 aflidit, ; — Ett ämne, som varit och troligen ännu blifver underkastadt väldiga strider, har äfvet vid denna riksdag varit föremål för statsutskottets behandling. Det är nemligen frågan angående den skattskyldiga jordens friköpande från grundskait eller åtminstone rättig-) het för egarne af kronoskatte jord att, medelst inlösande af densamma åliggande grurdräntan, åt jorden bereda frälse natur. Vi hal redan vid början af riksdagen omförmält åtskilliga i detta ämne inom ridderskapet och adeln och bondeståndet väckta motioner, hvaribland vi särskilt fästat uppmärksamheten vid den af grefve Gösta Posse väckta, om grundskatternas successiva kapitalisering och de härigenom inflytande kapitalers användande för anläggningen af states jernvägar. Denna motion gick likväl nog långt, då den förut. satte, att inlösningen skulle kunna ske på 12 år med 10 millioner om året; hvaremot eh annan motionär, friherre C. A. Raab, föreslog, att den ifrågasatta kapitaliseringen skulle ske på 40 år emot obligationer, löpande, med 6 procent, deraf 5 skulle beräknas såsom ränta och :1 såsom amortissement. Inom bondeståndet hafva motioner i enahanda syftning blifvit framstälda, dock med inskränkning dertill. att skattejorden skulle få köpas till frälse medelst successiva afbetalningar till kronan af minst 1 procent årligen; och skulle den deraf bildade statstond användastill jernvägsanläggningar. eller andra produktiva ändamål. Statsutskottet har nu förehaft detta vigtiga ärende oeh dervid. enhälligt tillstyrkt, att sedan rikets ständer redän beslutat att de till statens. jernvägsbygnader erforderliga medel skola genom upplåning anskaffas, motionerna, i hvad de afse att bereda tillgång till jernvägsbygnader, må af rikets ständer lemnäs utan afseende. Beträffande åter frågan om grundskatternas kapitalisering och kronoskattejordens inlösen till frälse utan sammanhang med frågan om jernYägsbygnaden, har utskottet förkastat förslaget att vinna en billigare och ändamilsenligare beskattning å jorden genom en s.k. skattejemkning, hvarigenom de jordegendomar, som nu hafva lägre räntebelopp :sig -åsatta, skulle. påläggas en tillökning i skatt emot skälig ersättning för den derigenom uppkommande minskning i egendomens värde, hvaremot de högre beskattade skulle erhålla nedsättning i grundräntån emot erläggande af en kapitalersättning, motsvarande värdet af den efterskänkta räntan. Utskottet har erinrat om de otaliga svårigheterna vid en dylik liqvidation, ensamt för utfinnandet af en rättvis grund för skatternas jemlika fördelning å samtliga jordegendomar, äfvensom utskottet påmint om den olikhet i beskattning, som i allt fall snart skulle uppstå till följd af jordens olika bördighet och odlingstillfällen, m. m. Om således, fortfar utskottet, de städse upprepade klagomålen öfver grundskatternas olika fördelning och de vid hvarje riksmöte i detta hänseende förnyade framställningar anses förtjena att af rikets ständer behjertas. finnes icke något annat sätt att för framtiden afhjelpa dessa olägenheter, än att medgifva de skattskyldige rättigheten att, genom erläggande till staten af räntornas efter vissa grunder faststälda kår pitalvärde, friköpa jorden från grundskatt, eller med andra ord grundskatternas kapitalisering. Utskottet upptager derefter i främsta rupamet den emot detta förslag framstälda anmärkning om omöjligheten för staten att undvara grundskatterna, som utgöra både en till beloppet betydlig och den under alla omständigheter säkraste inkomstkällan, då deremot de indirekta skatterna kunna till följd aftillfälliga förhållanden vara underkastade betydliga omvexlingar. Häremot erinrar utskottet, att enär statsverkets ordinarie inkomster, på hvilka statsregleringen tillförene hufvudsakligen grundade sig, under senare tider, i anseende till de städse växande statsbehofven, blifvit mer och mer otillräckliga, har deraf blifvit en följd, att de extra-ordinarie inkomsterna fått en allt större betydelse och numera måste anses såsom den hufvudsakligaste af statens inkomstkällor. Då sålunda de ordinarie inkomstetna, enligt 1810 års riksstat, utgjorde omkring 50 procent af hela budgeten och ännu vid 1835 års riksmöte nästan samma förhållande egde rum, uppgå de, enligt nu gällande riksstat, till ej fullt 33 Y,:dels procent. Erfarenheten har dessutom visat, att grundskatterna just till följd af det ojemna sätt, hvarpå de å den skattskyldiga jorden äro fördelade, ej kunnat bibehållas vid sitt ursprungliga belopp, och nästan vid hvarje riksmöte hafva rikets ständer, i anledning af derom gjorda framställningar, funnit sig föranlåtne att efterskänka en eller annan af de skattebördor, som ansetts mest betungande. Sammanlagda beloppet af. den minskning uti de ordinarie inkomsterna, som ifrån införandet af. nuvarande statsskick uppkommit genom sådana skattenedsättningar, utgör för närvarande nära 1 million rdr bko årligen. Då det nu kan med all sannolikhet antagas, att de ordinarie inkomsterna äfven fortfarande komma att genom dylika eftergifter mer och mer förminskas, skulle, enligt utskottets tanke, i finansielt hänseende vara för staten fördelaktigast, att emot en fullt motsvarande kapitalersättning afstå från en statsinkomst, som i annat fall torde utan all ersättning småningom förSvinna.